Under den senaste tiden har jag jobbat som snickare, precis som Jesus, och jag älskar verkligen det. Först tänkte jag att det inte händer någonting, att Gud aldrig använder mig på jobbet. Men sen kom jag på en sak.
En kollega till mig förlorade sin son i cancer. Sonen hade som konfirmand mött Jesus, och valt att välkomna honom i sitt hjärta. Han hade även under hela sjukdomsperioden visat ett lugn och tröstat sina föräldrar.
I sin sorg blev detta ett stort mysterium för min kollega, men också en drivkraft för att få veta mer. Som kollega har jag fått bli ett verktyg för Gud och det har lett till många samtal om tro, Bibeln, bön och mycket mer. Idag är vi inte längre kollegor men träffas ändå som vänner och snackar.
Jag har brottats mycket med tankar om att jag måste jobba inom kyrkan eftersom det bara är där man gör något för Guds rike. När jag tittat närmare på det har jag kommit fram till att ett sådant tankesätt innebär att jag tänker att Gud är låst till kyrkan, att han inte är verksam utanför. Det stämmer ju inte. Vår Gud är verkligen en levande Gud som ständigt verkar i oss, här och nu, var vi än är. Inte bara i kyrkan – glöm inte det!
