Jesus drog sig ofta undan för att tillbringa tid i bön och tystnad. Att det var så viktigt för Jesus då, visar att det är viktigt också för oss. I vardagen, men också i de svåraste stunderna, är den stilla bönen till Gud livsviktig.

Matt 19:13-15

Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane, och han sade till lärjungarna: ”Sätt er här medan jag går dit bort och ber.” Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest och sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig.” Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.” Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: ”Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja.” Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn.  Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.

Vi befinner oss bara timmar från Jesus korsfästelse och Jesus själv befinner sig i en minst sagt utsatt position. Han är medveten om att han snart ska dö, han har förutsagt att Petrus kommer förneka honom, och han vet att Judas har svikit honom för pengar. Hans lärjungar har sina brister och det visar sig återigen när de somnar i Getsemane trädgård. Jesus får klara sig själv. Eller?

Hos Fadern

I bibeltexten står det att Jesus gick bort en liten bit, och “föll ner på ansiktet”, för att be till Fadern. Det är inte första gången Jesus gör detta. Flera gånger i evangelierna berättas det att Jesus dragit sig undan till lugna platser för att be till Gud, till exempel i Lukasevangeliet 6:12 där Jesus bad hela natten. Trots att Jesus själv är Gud, söker han tröst, styrka och vila i stillhet och bön hos Fadern.

Jesus tog inte tid till bön när det passade, när han kände för det, eller när det dök upp en lucka

Prio ett

Att Jesus så ofta prioriterar att söka stillheten och bönen visar att han inte är en hyperproduktiv superhjälte, som man kanske kan tänka ibland. Visst var det viktigt att predika för folket, umgås med lärjungarna och bota de sjuka. Men ännu viktigare var det för Jesus att söka stillheten hos Fadern. Jesus tog inte tid till bön när det passade, när han kände för det, eller när det dök upp en lucka. I stället kunde han dra sig undan från stora folkmassor, som längtade efter att höra honom tala, för att få tid i stillhet. Och det är ingen skillnad mellan hur det var för Jesus då och hur det är för oss idag. Att Jesus så ofta prioriterar stillheten visar att inte ens han kunde leva nära Gud utan den stilla bönen. Vi behöver prioritera på samma sätt som Jesus gjorde.

Viktigast av allt

Att tiden med Fadern är livsviktig för Jesus framgår tydligt i Getsemane. Jesus ångest inför att han ska korsfästas är stor och lärjungarnas tröst kan inte hjälpa honom. I den situationen Jesus står i, inför ett lidande som är ofattbart, söker han sin tillflykt hos Gud. I stillhet och bön.

Foto: Unsplash.com
Alfred Ingmår
Lund. I Insidans redaktion 2017–2020.
DELA
Föregående artikel5 minuters paus
Nästa artikelÄr meningen med livet att bli lycklig?