Slutet på Jona är kontrastfullt. Jona vill död, men Gud vill liv. Jona är bitter, men Gud är nådefull. Jona är egoistisk, men Gud är förlåtande.

Berättelsen fortsätter nu in i det sista kapitlet, och man skulle kunna förvänta sig att det hela slutar med orden: ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar.” Men tvärtemot läser vi att Jona blir arg på Gud. Hur kan man bli arg på Gud när han förlåter?

Jona blir besviken på Gud

Gud blir till besvikelse för Jona. Detta beror på att Jona hade en felaktig uppfattning om vem Gud verkligen är. I slutet av kapitel tre läste vi att folket i Nineve omvänder sig till Gud, och att Gud därför ångrar det onda som han tänkte sända över dem (Jona 3:10). Att Gud inte ville utföra detta är för Jona en stor besvikelse. Han tar till och med illa vid sig och blir arg, så arg att han önskar att Gud ska ta hans liv. Hur kan Jona reagera såhär? Han är bekant med orden från 2 Moseboken 34:6 där Gud beskrivs som en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning. Jona lägger själv till att Gud är beredd att ångra det onda (Jona 4:2). När Jona får hjälp av Gud prisar han honom (Jona 2:3), men när Gud hjälper hedningarna handlar Gud oförståeligt och oönskat. Man kan nästa höra hur Jona i början av boken säger: Gud, är du inte israeliternas Gud? Vill du nu också att dessa onda människor i Nineve ska höra om dig och omvända sig till dig?

Obegränsad kärlek 

Vi får inte göra som Jona och ställa krav på vem som får lov att höra om Gud och ta emot honom. Vi får inte stå i vägen för Gud. När Bibeln säger att Gud önskar att alla människor ska frälsas, menar han verkligen alla (2 Pet 3:9). Det betyder både israeliten och hedningen, svensken och dansken, direktören och den arbetslöse.

Om Gud kan använda omöjliga Jona med alla sina brister, kan han också använda dig och mig.

Jona bok är dessutom helt unik i Gamla Testamentet, eftersom vi läser om en hel stad som kommer till tro på Gud. En så stor omvändelse bland hedningar läser vi inte om förrän i Nya Testamentet. Det visar att Gud är densamme genom alla tider (Hebr 13:8).

Använder brustna människor

Även om Jona inte är ett särskilt trofast sändebud så använder Gud honom ändå. I min bibelstudiegrupp läser vi en bok som tar oss igenom de hundra mest centrala texterna i Bibeln. Genom alla de bibeltexterna har det blivit tydligt för mig att Gud inte bara kallar och sänder människor, utan även utrustar dem. Vilka är det då Gud använder? Är det de perfekta människorna som aldrig gör fel eller som förlitar sig på sin egen förmåga? Nej, det är barn, kvinnor och män som ständigt gör fel och som tvivlar på sin egen förmåga (läs till exempel 2 Mos 4:10). Om Gud kan använda omöjliga Jona med alla sina brister, kan han också använda dig och mig.

Arg till döds

Jona vandrar ut ur staden och tycks fortfarande hoppas på dess ödeläggelse. Då låter Gud en buske växa upp, och sedan vissna ner. När Jona blir arg över att ha förlorat busken, till och med så arg att han än en gång önskar sig döden, blir Jonas synd ännu tydligare. För Jona är en buske och hans eget välbefinnande viktigare än alla människor i Nineve. Men Guds karaktär står i kontrast till Jona. Gud har nåd även för sin fiende, och han har ett hjärta för alla människor.

Gud känner till – men förlåter

Skulle då inte jag bry mig om Nineve, den stora staden? frågar Gud (Jona 4:11). Han känner folket i staden, han vet hur många de är. När de omvänder sig från sin ondska ångrar Gud det onda han planerat – han förlåter folkets överträdelser, liksom David skriver i Psaltaren 32:5: Då erkände jag min synd för dig […] då förlät du mig min syndaskuld. Denna verklighet gäller också oss som känner Gud: när vi bekänner vår synd för honom glömmer han den! Är inte detta fantastiskt? 

Jona bok slutar med att Gud frågar Jona om han inte har rätt att bry sig om staden full av människor som han har skapat och som han älskar. På samma sätt frågar han dig om du vill dela hans omsorg och kärlek för den stad du bor i. Vill du sprida vidare den förlåtelse som Gud har skänkt dig?