För många uppfattas Jona bara som en bibelberättelse för barn, men när vi gräver ner oss i texten så hittar vi Guds tilltal till oss idag. Och inte bara det – som vi snart ska se pekar berättelsen dessutom fram emot Jesus.

I det andra kapitlets första vers läser vi att Jona var i fiskens mage i tre dagar och tre nätter. Det påminner om något, för visst var det just efter tre dagar som Jesus skulle uppstå igen? I Matteusevangeliet 12:40 är detta något Jesus själv hänvisar till när han pratar om sitt eget öde. Liksom Jona var i fiskens inre, ska han själv vara i jordens inre under tre dagar och tre nätter. Det finns dock en viktig skillnad. Jona hamnade i fisken på grund av sin olydnad mot Gud, medan Jesus hamnade i jordens inre just för att han var lydig ända till döden, döden på ett kors.

Ensam i mörkret

Det finns såklart en massa frågor om hur en människa kan överleva i en fisks buk, men desto viktigare är det att inse att Gud är en Gud som har all makt i himmelen och på jorden. Han är en Gud som gör mirakler – ibland så märkliga och häpnadsväckande som att låta någon överleva i magen på en fisk. Det skulle inte vara svårt att förstå om Jona kände sig ensam och övergiven, och undrade var Gud egentligen höll hus, nu när han befann sig i en omöjlig och bokstavligen mörk situation. Jona hade bara kunnat ge upp, men istället började han proklamera vem Gud är, genom bön. Och på något underligt vis verkar han vara helt säker på att Gud hör honom – fastän han fortfarande befinner sig i fisken.

Ropet till Gud

Jag ropade till Herren i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst. Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmarna omslöt mig, alla dina böljor och vågor svepte över mig (Jona 2:3-4). Den här passagen är inte bara en del av Jona bok – den är också en påminnelse till dig och mig. En påminnelse om att vända oss till Gud och ropa till honom i livets alla situationer.

När mörker tränger sig på och livet inte alls tar den vändning man hoppats, är hoppets Gud fortfarande bara en bön bort.

När mörker tränger sig på och livet inte alls tar den vändning man hoppats, är hoppets Gud fortfarande bara en bön bort. Han kanske inte tar oss ifrån situationen vi befinner oss i, men han vill alltid komma med sin frid till våra hjärtan, vilket i sig kan förändra hela situationen.

Bön från Bibeln

Något i Jonas bön påminner om Psaltaren, och det verkar som att han fritt citerar både Psaltaren 18:7 och 42:8. Detta får hjälpa även oss att komma ihåg att vi har böner att luta oss tillbaka mot. Vi måste inte komma på egna böner, utan kan använda Psaltaren och be utifrån den känsla och situation som vi befinner oss i. Eftersom Jona kunde psaltarverser så gott som utantill får vi utgå från att han hade spenderat en hel del tid med texterna. Genom att också vi spenderar tid med Bibeln kommer vi kunna hämta styrka från dess texter i stunder och situationer då vi behöver det som mest.

Frälsningen finns hos Herren!

Det sista som Jona bekänner i sin bön är att frälsningen (räddningen) finns hos Herren. Detta enda håller han fast vid trots att han ännu inte har fått skåda ljuset och slutet på tunneln. I den situation han befinner sig i väljer han att lita på att Gud är den som ska rädda honom. Han tror i sitt hjärta och han bekänner med sin mun – och räddningen kommer då fisken spottar ut Jona. Vi får också släppa kontrollen och lita på att räddningen finns utanför oss själva – hos honom som har skapat oss.

I livets mörka dalar, eller när vi står på dess ljusa toppar, får vi fortsätta läsa Bibeln. Guds ord ger oss styrka när vi behöver det som mest och påminner oss om vem Gud är. Vi får fortsätta tro att Gud är en Gud som gör mirakler och som har all makt i himmelen och på jorden. Vi får be för stort och för smått, och komma ihåg att Gud ser oss även när vi befinner oss på den mörkaste plats. Och slutligen får vi, precis som Jona, hålla fast vid att räddningen finns hos Gud.