Gud, när solstrålarna en gång värmde mitt ansikte.
När människorna jag mötte alltid log mot mig.
När luften vibrerade av framgång och lycka.
Då sträckte jag upp mina händer i tacksamhet till dig.

Men dagen har övergått i natt. Den plats där ljuset en gång flödade har fördunklats av mörka skuggor. Det som en gång var rofyllt susande i trädkronorna har förvandlats till ett skrämmande prassel. Mina armar har blivit tunga och min blick har fallit mot marken. Jag famlar i mörkret. Försöker ta mig framåt fast det är svårt när man inte vet åt vilket håll ljuset är. Jag börjar springa. Tror mig komma närmare målet fast jag egentligen försöker fly. Det spränger i tinningarna och piper i bröstet. Höga röster ropar i mitt huvud att jag måste springa fortare. Hitta vem jag är. Vinna vad jag inte har. Deras röster är starka men orden är tomma. Var är du nu Gud? ropar mitt hjärta samtidigt som jag ökar takten utan att vänta på svar. 

Höga röster ropar i mitt huvud att jag måste springa fortare. Hitta vem jag är. Vinna vad jag inte har.

Foten slinter mot något hårt. För en sekund vänds världen upp och ner. Det gör ont när bar hud skrapas mot grus. Ifrån marken där jag blir liggande ser världen annorlunda ut. I tystnaden som blir kvar hörs sången från hundratals syrsor som lovprisar sin skapare. Gräset som jag förut inte tog notis om känns nu mjukt mot min kind. En ensam stjärna som jag bara ser när jag vänder ansiktet mot himlen lyser upp den mörka natten med en stilla hälsning om att ljuset fortfarande finns kvar.

I den stunden vet jag att tacksamhet inte är ett resultat av mina omständigheter utan ett filter genom vilket jag betraktar mina omständigheter. Jag lyfter återigen mina händer i tacksamhet till dig, min Gud, och långsamt sker miraklet framför mina ögon. I horisonten uppenbarar sig en skimrande explosion av guld, rosa och blått. Det börjar så svagt att jag knappt märker det men ju längre jag tittar desto mer fortsätter ljuset att sprida sig och jaga bort mörkret tills inga skrämmande skuggor finns var.

Livet är ett mirakel. Varje dag är en ny gåva. Varje människa är en skimrande stjärna och klarast av allt lyser du, min Gud.