Vad spelar det egentligen för roll här och nu om jag tror på himlen eller inte? Det känns ju som en evighet bort och livet är fullt av spännande saker att upptäcka, intressen att utveckla, människor att lära känna, drömmar att förverkliga…
Som tonåring var inte himlen något jag drömde om eller längtade till speciellt ofta. Livet i sig och att själv få välja sin framtid kan vara äventyr nog. Att njuta av livet och följa sina drömmar kan vara fantastiskt. Vissa stunder är det dock andra känslor som dominerar. Alla val, den ständiga jakten på lycka och att vara framgångsrik och populär kan också bli till krav. Om jag inte lyckas leva upp till idealen, är mitt liv misslyckat då? Är jag inte tillräcklig?
Ett hopp som gör skillnad
När livet känns tyngre ligger de existentiella frågorna närmare. Vad handlar livet egentligen om? Vad är målet? Det är inte något som jag upplever att folk i allmänhet diskuterar så ofta – det är lätt att bara leva på utan att ha så tydliga svar. När jag stannar upp och funderar inser jag att det kan göra en enorm skillnad för mitt liv här och nu om jag har den kristna trons beskrivning av himlen med i min livsåskådning eller inte.
Om jag på riktigt har en visshet om att detta är sant, så förändras sakta mina perspektiv på tillvaron idag.
Jag får ha ett hopp om att livet inte är slut i och med döden. Livet fortsätter men blir perfekt, som det var tänkt från början: ett liv i nära gemenskap med Gud, där vår djupaste längtan efter kärlek och bekräftelse blir mött på djupet. Om jag på riktigt har en visshet om att detta är sant, så förändras sakta mina perspektiv på tillvaron idag.
När den tunga känslan av otillräcklighet kommer eller livet känns som en tävling är det befriande att inse att målet inte är status, framgång, pengar och maxade upplevelser. Jag behöver inte pressa mig själv till bristningsgränsen. Jag behöver inte stressa. I stället får jag ta in sanningen om mig själv, att jag är Guds älskade barn på väg mot en evighet med honom. Han längtar efter att jag ska leva i gemenskap med honom och formas av hans kärlek. Den kärleken får sedan vara min vägvisare när det gäller vilken väg jag ska gå i livet.
Framtidsoro
Vi lever i en tid som också präglas mycket av oro och framtiden kan vara skrämmande att tänka på. Är det totalt kört att rädda klimatet? Vad ska hända med framtida generationer? Hur ska det bli med de krig och konflikter som breder ut sig skrämmande nära oss? Och hur ska det bli för vårt eget land som allt mer präglas av otrygghet och våld? Den psykiska ohälsan bland unga är hög idag och en delförklaring till det tror jag är oron inför framtiden där frågorna är långt fler än svaren.
Oavsett vad som händer här och nu har vi alltid ett hopp.
Framtidstro
När livet känns nattsvart och det är svårt att se lösningar med logikens ögon upplever jag också att tron på himlen gör stor skillnad. Oavsett vad som händer här och nu har vi alltid ett hopp. När vi gjort allt vi kan för att lösa de kriser vi hamnat i och inte ser någon utväg finns det ändå alltid hopp. Vi ser det inte med våra egna ögon, men med trons blick kan perspektiven vidgas. Vi får tro att Gud en dag ska torka alla tårar (Upp 21:4) och skapa nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petr 3:13). Vårt och världens öde ligger inte bara i våra egna händer. Gud är allsmäktig och god även om vi inte alltid kan förstå varför så mycket ont sker. Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet 8:18 att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. Det är en vers som jag tycker tröstar i det svåra och ger en glimt av vilken fantastisk framtid vi får hoppas på.
Tron på himlen gör alltså skillnad för mitt liv både när det handlar om drömmar, prestationer och ideal och när jag möter livets tyngre sidor. För mig är det en källa som hjälper mig att hantera livet. Jag hoppas att vi som kristna tillsammans får visa människor som finns i vår närhet att det är en tro som är relevant idag. En tro som gör skillnad nu och för evigheten.
