För fyra år sedan var jag i Indonesien tillsammans med ett team, utsänt från Bibelskolan Fjellhaug i Oslo. Där frågade några vänner om vi kunde be för en kvinna, dottern till en högt aktad muslimsk man i byn. Nästan varje kväll under två månader gick våra böner till Gud om att den här kvinnan och hennes familj skulle möta honom. Ingenting hände.
Tillbaka i Norge slutade jag att be för henne. Om inte Gud hade gjort något på de två månaderna, varför skulle han då göra något nu? Jag gav upp hoppet om att kvinnan skulle lära känna Gud. Efter ett halvår fick jag veta att Gud hade hört våra böner. Vår vän i Indonesien berättade att kvinnan vi bett för, hade haft en dröm där hon mött Jesus! Gud hade mött henne, oberoende av min lilla tro.
I 1 Mosebok 13-15 kan vi läsa om Guds löfte till Abraham om en stor ätt. Det tog lång tid innan Abraham fick sitt första barn. Mellan löftena började Abraham fråga sig själv och Gud om han verkligen skulle få barn. Hur skulle det gå till? Abraham valde trots allt att lita på Guds löfte och stå fast vid hans ord om att han en dag skulle ha lika många barn som stjärnorna på himlen. Men det dröjde.
Gud hade mött henne, oberoende av min lilla tro.
Idag ber jag för en ny vän, här i Norge. Det har gått 2,5 år sen jag lärde känna henne, och hon har inte tagit emot Jesus. Trots det har jag fortfarande ett hopp om att hon en dag ska få lära känna vår frälsare!
Gud gav Abraham ett bönesvar, trots hans otålighet och hans lilla tillit till Gud. Gud gav mig ett svar, trots att jag slutat be och gett upp hoppet. Gud önskar att svara dig också, på de böner som är efter hans vilja. Så vem vill du be för?
