Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig. (Ps 22:23)

Woho, en härlig uppmaning om att lovsjunga från en psalm fylld av glädje och lycka! Eller, vänta lite … detta är ju från Psalm 22 som börjar med de välkända orden: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? 

Jag tror att alla kan känna igen sig i att ibland är livet skit. Ibland går verkligen allt emot. Vänner sviker, hälsan sinar och man orkar inte mer – man har nått botten och sjunker ner i gyttjan och mörkret. David är i exakt denna situation när han skriver Psalm 22. Han radar upp sin misär – han är övergiven, föraktad, kraftlös, utstirrad – men sedan vänder det. Han börjar lovsjunga Gud mitt i lidandet. Hur kan han göra det? 

Han börjar lovsjunga Gud mitt i lidandet.

Jo, det beror framförallt på två saker. För det första så litar han på att Gud håller honom i sin hand. Som han skriver i en annan psalm: Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand (Ps 139:5). Det betyder att den som skapade universum – från minsta atom och bakterie, till största galax och blåval – håller just dig i sin hand. 

För det andra så litar han på Guds löften om att han en dag kommer att göra slut på allt lidande. Löften som började infrias samma dag som Jesus citerade just denna psalm då han dog och senare uppstod. Då satte han en gräns för lidandet. En gräns som kommer att bli verklighet den dag han kommer tillbaka. Då ska han torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta (Upp 21:4). 

Livet är många gånger skit, men trots det kan vi – för att Gud håller oss i sin hand och för att han en dag ska göra slut på allt lidande – stämma in i lovsången till Gud mitt i lidandet. Halleluja!

Foto: Aaron Burden
Arvid Birgersson
Student, Stockholm. Vikarierande Redaktionschef I Insidans redaktion sedan 2015. arvid.birgersson@insidan.net
DELA
Föregående artikelLovsång – en livsstil
Nästa artikelSex sätt att lovsjunga