I en del kyrkor i världen finns det statyer och bilder på Maria överallt och bönen Ave Maria bes flera gånger om dagen. I andra kyrkor nämns Maria bara någon gång om året. Hur ska vi egentligen förhålla oss till Maria?

Frågan om hur man ska förhålla sig till Jesus moder Maria är en av de frågor som skapar splittring mellan kristna. Många katoliker och ortodoxa ber Maria om hennes förbön och ser det som en självklar del av den kristna tron att vörda Maria.¹ I protestantiska sammanhang talas det oftast inte särskilt mycket om Maria. Eftersom Bibeln inte säger att vi kristna ska be till och vörda Maria är detta ingenting som protestantiska kristna gör. Många protestanter tycker nog att det är teologiskt felaktigt men också helt onödigt (och obegripligt!) att lägga vikt vid Maria. Det är väl vår Gud och hans son Jesus som vi sätter vår tilltro och vårt hopp till?

Medlare mellan Gud och människa?

Vissa ger väldigt förenklade och nedlåtande förklaringar till varför de ortodoxa och katolska kristna tror som de gör om Maria. Till exempel att Maria fyller en funktion som en moderlig och öm medlare mellan Gud och den troende. I stället för att tro på Jesus som medlaren mellan Gud och människor tror man på Maria. En annan förklaring är att det i de hedniska religionerna fanns gudinnor som dyrkades och att tron på Maria är ett slags rest av detta. Kanske ligger det något i dessa förklaringar. Jag skulle dock även vilja understryka att det finns bibliska grunder för att ”lägga vikt vid” Maria.

Eva 2.0

I Bibeln finner man den första profetian om frälsningen direkt efter beskrivningen av syndafallet i första Mosebokens tredje kapitel (1 Mos 3:15). Där står det att det ska bli fiendskap mellan kvinnan och ormen och att kvinnans avkomma ska krossa ormens huvud. Eva orsakar genom sin olydnad tillsammans med Adam människans fall, men genom kvinnan Marias lydnad till Gud genomförs Guds upprättande av människan. I denna kontrast mellan Eva och Maria såg de tidiga kyrkofäderna, med all rätta, något väldigt viktigt och utifrån iakttagelsen började man använda titeln ”den andra Eva” om Maria.

I bibeltexterna finns ett underlag för att ge henne en särskild plats bland alla de heliga, det vill säga bland de kristna som gått före oss i tron.

Maria = Guds folk

Det finns också en del antydningar i Bibeln som visar på att Maria på ett särskilt sätt representerar Guds folk. I Lukasevangeliets beskrivning av mötet mellan Maria och ängeln Gabriel används en formulering som verkar vara hämtad från profeterna i Gamla testamentet, från Sakarja och Sefanja. Ängeln säger: Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig! (Luk 1:28). I Sakarja sägs det till folket: Gläd dig, dotter Sion, för se jag kommer och jag ska bo i dig (Sak 2:10) och i Sefanja: Jubla, dotter Sion, ropa av glädje Israel! […] Herren har tagit bort straffdomarna från dig […] Herren, Israels kung, bor i dig (Sef 3:14-15). Det är inte en slump att uppmaningen ”gläd dig” i Lukasevangeliets beskrivning står tillsammans med ett löfte om att Gud ska vara närvarande. Ängelns ord till Maria är en anspelning på de gammaltestamentliga formuleringarna. Outtalat får vi ett budskap om att Maria på något sätt förkroppsligar Israel (”Dotter Sion”) och att Guds löfte om att ”bo i dig” som är riktat till folket, får en väldigt konkret och bokstavlig uppfyllelse i Maria.²

Särskild vördnad

Tanken att Maria skulle förtjäna en särskild vördnad dyker inte upp sent i den kristna kyrkans historia. Redan i bibeltexterna finns det vid åtminstone två tillfällen exempel på hur Maria anses vara värdig lov. I Marias lovsång säger Maria Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig (Luk 1:48) och strax tidigare i kapitlet utbrister Marias släkting Elisabet Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! (Luk 1:42).

Särskild betydelse

Ser man till allt detta tycker jag inte att tanken att Maria skulle ha en särskild betydelse för oss kristna framstår som så underlig. I bibeltexterna finns ett underlag för att ge henne en särskild plats bland alla de heliga, det vill säga bland de kristna som gått före oss i tron. Inte för att hon i sig själv, i sin person och natur, var något speciellt utan för att hon hamnade mitt i centrum av hela historien och Guds frälsningsaktion, och att hon litade helt och fullt på Guds nåd. Maria är på det sättet ett tydligt föredöme och exempel för oss.

Skriften som rättesnöre

En reformatorisk princip som dock bör gälla är att pröva varje lära utifrån skriften. Det är uppenbart att det finns klara överdrifter i vördandet av Maria i kyrkan. Ingenstans i Bibeln sägs det att man bör be till Maria och när en sådan praktik blir det mest centrala i en människas tro så måste man säga att han eller hon övergett den mest ursprungliga, bibliska förståelsen av den kristna tron. Men ska man ta Bibeln på allvar är det viktigt att se att kyrkans många gånger väldigt höga syn på Maria har sin grund i det bibliska materialet. Kanske kan man säga att det i grunden finns något slags begriplighet i våra katolska och ortodoxa syskons sätt att tänka om Maria – även om vi inte delar alla deras slutsatser.

  1. I teorin finns det klara avgränsningar för hur denna fromhet ska gå till så att den inte faller över i avgudadyrkan. Man ska till exempel inte be till Maria utan bara be om hennes förbön och man ska inte tillbe Maria utan vörda henne. I praktiken upprätthålls inte alltid dessa avgränsningar.
  2. Att Maria på något sätt representerar eller förkroppsligar Guds folk verkar också finnas med i Uppenbarelsebokens 12:e kapitel där kvinnan i uppenbarelsen först och främst verkar vara en bild av Kyrkan men samtidigt en anspelning på Maria.