Förlåtelse är ett centralt begrepp i kristen tro. Ordet ger en varm och inbjudande känsla. ”Gud förlåter”, kan vi säga när livet känns svårt och fullt av misslyckanden. Men när vi läser i Bibeln att Gud inte förlåter oss om inte vi förlåter varandra väcks frågor. Måste jag verkligen förlåta andra?

Matteusevangeliet 18:21-35

21  Då kom Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22  Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.

23 Därför är himmelriket som en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt han ägde skulle säljas för att betala skulden. 26 Tjänaren föll ner för honom och vädjade: Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka allt till dig! 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld.

28 Men när tjänaren kom ut, mötte han en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och började strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig. 30 Men han ville inte, utan gick och satte honom i fängelse tills han hade betalat vad han var skyldig.

31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och berättade alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34  Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35  Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter er broder.”

Frågan som Petrus ställer till Jesus i texten handlar om hur mycket vi är skyldiga att förlåta: ”Hur många gånger ska jag förlåta min bror?” När Jesus svarar på frågan börjar han med att ge en bild av hur enormt stor Guds förlåtelse är. Tjänaren i liknelsen är skyldig kungen en ofantlig förmögenhet, och det är helt uppenbart att skulden inte går att betala tillbaka. När tjänaren faller ner för kungen och bönar och ber om att han ska få mer tid på sig för att betala tillbaka skulden – vilket inte verkar särskilt troligt – möts han av det ofattbara att kungen förbarmar sig över honom och stryker hela skulden.

En del av detta är att Gud kallar oss att älska så som han älskar, och förlåta så som han förlåter.

Kallad att förlåta

Just så möter Gud oss. När du och jag står som brottslingar, skyldiga inför Guds lag, finns det inget vi kan göra för att gottgöra Gud. Vår skuld är ännu omöjligare att betala tillbaka än vad tjänarens skuld var. Ändå möter Gud oss med förlåtelse när vi vänder oss till honom och ropar om nåd. Varje gång. I går, i dag och i morgon. Guds nåd och förlåtelse genom Jesus tar inte slut. Detta är grunden för ett liv tillsammans med Gud. Varje dag får vi därför vandra med Gud. I denna dagliga vandring formas vi till att gå där han går och bli mer som honom. En del av detta är att Gud kallar oss att älska så som han älskar, och förlåta så som han förlåter.

 I samma situation

Tjänaren i liknelsen visar tydligt varför det är så viktigt att själv förlåta. Han hade fått skulden struken, trots att han verkligen ställt till det för sig. Han bad om nåd och fick det, trots att han var helt oförtjänt av det. Hur kunde han då vara helt oförstående till sin medtjänare och inte känna igen sig i hans situation när denne bad honom om nåd? Det är som att den förlåtelse som han fick från kungen inte spelade någon roll eller inte var så viktig. På samma sätt som tjänaren är vi helt beroende av Guds förlåtelse, som vi får leva av varje dag helt oförtjänt. Men om vi bett om, förstått och tagit emot förlåtelsen – hur kan vi då vägra att ge förlåtelse till någon annan som är i precis samma situation som vi? Då är det något som inte stämmer. Detta är Jesus huvudpoäng: vi ska förlåta därför att vi själva har blivit förlåtna.

Jesus förstår smärtan

Det finns mycket ondska och sådant som är fel i världen, där synden har smugit sig in i det goda. Det kan komma fram också bland nära kompisar och kristna vänner. Mitt i detta kallar Jesus oss att förlåta. Då kan vi fråga oss: ”Vem är Jesus att kräva något sådant av mig? Förstår han inte hur ont det känns att ha blivit sviken av den här personen?” Svaret är att jo, det gör han. Han har själv blivit helt övergiven och sviken av alla. Ändå fortsätter han att förlåta och står med öppna armar mot den som vill vända sig till honom. När du säger ”jag vill inte förlåta” distanserar det dig från Gud. Därför är det omöjligt att i längden vägra förlåta någon och samtidigt leva i Guds förlåtelse.

Mitt i trasigheten

Det betyder inte att det är lätt att förlåta, särskilt inte när det har varit ett svårt övergrepp, eller någon man verkligen litat på som har sårat oss. Men förlåtelse är inte ett godkännande. Att du förlåter betyder inte att det inte var fel, eller att du inte blev sårad. Anledningen till varför förlåtelse behövs är just för att något har gått riktigt fel. Så är det i Guds förlåtelse till oss, och så är det när vi förlåter varandra. Men i trasigheten kan förlåtelsen bli en början på något helt. All vår skuld är betald genom Jesus. Nu får vi leva i hans förlåtelse och göra som han: förlåta dem som står i skuld till oss.

Foto: Nik Shuliahin – unsplash.com
DELA
Föregående artikelBråttom att lyckas
Nästa artikelOavsett sociala medier