Vi vet alla att vår tid på jorden kommer att ta slut. Ingen kan undvika döden men kanske kan tanken på den, och tron på en fortsättning, få oss att bättre ta vara på livet här och nu. 

Belysningen var dov och tystnaden tryckande i det lilla rummet på sjukhuset. Det enda jag hörde var djupa andetag. Lättnaden över att höra ett andetag byttes blixtsnabbt med skräck när nästa andetag dröjde några hundradels sekunder för länge. Där låg hon, min kära mor, och väntade på att få lämna jordelivet. Hon var redo men frågan var om jag var det, eller om man någonsin egentligen kan bli redo att ”släppa iväg” någon man älskar.

Blir vi lyckligare av att inte tänka på döden?

Jesus väntade på andra sidan, det visste både hon och jag, men döden är ju så definitiv, så obarmhärtigt obeveklig. Mamma hade varit sjuk i många år och jag unnade henne att äntligen få slippa lida, men samtidigt ville jag ju inte mista henne. Motstridiga tankar och känslor snurrade runt i mitt huvud och i min kropp.

En stund på jorden

Tänker du ofta på döden? Eller vill du helst slippa? Det enda vi med säkerhet vet om framtiden är att vi ska dö en dag. Jobbig tanke? Ja! Blir vi lyckligare av att inte tänka på döden? Nej! Det ligger något i kung Davids bön: Herre, lär mig förstå mitt slut, att mina dagar har en gräns, så att jag inser hur förgänglig jag är (Ps 39:5). Livet kan upplevas långt, särskilt när man är ung, men ur ett evighetsperspektiv lever vi bara “en stund på jorden” som Laleh sjunger. Frågan är vad vi gör av den korta stunden.

Mamma hade varit sjuk i många år och jag unnade henne att äntligen få slippa lida, men samtidigt ville jag ju inte mista henne. 

På gamla broderade tavlor kan man ibland läsa orden: “Betänk livets korthet, dödens visshet och evighetens längd.” När jag var ung reagerade jag starkt på dessa ord. Det kändes främmande och alldeles för allvarligt att leva på det viset. Varför ska man tänka så allvarsamt när man kan vara glad, njuta av livet och ha roligt? Vill inte Gud det? Jo, Gud vill att vi ska njuta av livet och allt det goda han ger oss. Men tänk om det är så att tanken på livets förgänglighet får oss att ta vara på livet på ett annat sätt? Livet blir aldrig så levande som i mötet med döden. Tänk om tanken på döden gör att vi får ett annat fokus på vad som är viktigt i livet och därför gör andra prioriteringar? På vilket sätt skulle din ”bucket list” förändras om du fick veta att du bara hade ett år kvar att leva istället för 60 år, som du kanske hade hoppats?

Livet på paus

De veckor vi vakade vid vår mammas dödsbädd var väldigt speciella. Livet sattes på paus på något vis. Vi syskon turades om att vaka och fixa mat, och däremellan åka hem för att sova en stund. Sorg och tårar blandades med skratt och ljuvliga minnen. Familjebanden stärktes. Vi sjöng, drack kaffe och njöt av stunderna då mamma vaknade till. Dagarna flöt ihop fullständigt och till slut visste vi nästan inte vad som var dag och vad som var natt. I bilen mellan sjukhuset och hemmet tittade jag ut genom fönstret och förundrades över att livet utanför bubblan bara verkade fortsätta som vanligt. Hur var det möjligt? Mamma höll ju på att dö!

Döden är vår fiende, men Jesus vill fylla oss med sin djupa frid i mötet med både vår egen och våra närståendes död.

Hur knasigt det än låter kan jag ibland längta tillbaka till den tiden. Himlens dörr stod på glänt på ett påtagligt sätt, som jag aldrig upplevt, varken förr eller senare. Det var uppenbart vad som är viktigt i livet. Jesus var så verklig och påtagligt nära i atmosfären, gemenskapen, sångerna, mammas blick … Flera i personalen på avdelningen förundrades över den fridfullhet som rådde i mammas rum. När hennes favoritsjuksköterska, som inte var kristen, skulle gå på ledighet sa hon: “Ta nu hand om dig Ruth så får vi se om vi träffas när jag kommer tillbaka. Jag är inte ett dugg orolig för dig för du är så trygg med vart du är på väg och det märker vi alla på avdelningen!”

En evighet med Jesus

När döden knackar på hos en vän till Jesus blir det starkt: Nåden bär ända in i döden – och förbi. Som kristna får vi möta döden och evigheten med stor frimodighet. Döden är vår fiende, men Jesus vill fylla oss med sin djupa frid i mötet med både vår egen och våra närståendes död. Vi behöver inte vara rädda för döden. Jesus möter oss på andra sidan och vi får leva i hoppet om att vi ska ses igen.

Låt oss be om nåden att få leva varje dag med himlen för ögonen, att nåden ska prägla våra liv och att Jesus ska leda och använda oss den korta stund vi har på jorden, så att fler får komma till himlen en dag. Dörren står vidöppen.