Förra året åkte jag och min bibelskoleklass skidor. Vädret var mulet och grått, men trots detta ville vi ändå ta oss upp till toppen. Vi kom upp och insåg snabbt att det var blåsigt och kallt. Dimman låg som ett tjockt täcke och sikten var extremt dålig.
Att hålla ihop en grupp på 8 personer med varierad erfarenhet av utförsåkning skulle bli tufft. Vi kunde ana stolparna som stod vid pistens kant, en i taget, och tog sikte på dem. Några i gruppen tyckte vägen ner var obehaglig, medan andra snabbt tappade tålamodet och körde ifrån gruppen.
En annan taktik för att ana vart pisten gick, var att ta rygg på någon som körde förbi och försöka följa efter så långt som möjligt, innan även denna person försvann och dränktes av dimman.
Om Jesus visar vägen för oss och vi får ta rygg på honom, kan vi lära av honom och hjälpa andra i vår närhet som har skymd sikt
Så här kan livet vara ibland. Vi är alla på väg någonstans och det finns en väg framför oss. Ibland är den svår att se, vår sikt är skymd. Vänner omkring oss far vidare i livet, har inte alltid tålamodet att stå vid vår sida. Ibland är vi själva den personen som försvinner in i dimman för någon annan. Men det finns en person som aldrig kommer köra ifrån dig, en person att ta rygg på. Den personen är Jesus. Han visar ständigt vägen. Ibland behöver vi fokusera lite extra på att se hans avtryck, precis som vi behövde med piststolparna – men han finns alltid där.
Om Jesus visar vägen för oss och vi får ta rygg på honom, kan vi lära av honom och hjälpa andra i vår närhet som har skymd sikt. Vi behöver göra detta trots att det ibland känns svårt. Ibland är det du själv som behöver vägledning och någon att ta rygg på. Jesus visar vägen för oss och vi får ta rygg på honom. Ibland kan du få hjälpa någon i din närhet som har skymd sikt. Personen kan få ta rygg på dig, men också på Jesus.
Vi behöver varandra och vi behöver Gud. Han vill alltid leda, oavsett om vi är ensamma eller tillsammans med andra.
