Världen är inte alltid rättvis. Det är bara så det är och det är ofta inget som man själv kan göra något åt. Vissa är ensamma, andra är sjuka. Vissa har problem hemma och andra vet inte var de hör hemma. När något jobbigt sker i livet är det väldigt lätt att börja brottas med andliga frågor. Hur skulle en god Gud kunna låta något sådant hända mig eller min familj? Vem är egentligen denne Gud och är han faktiskt god på riktigt? Vi börjar tvivla.
Gud finns alltid där, och han förblir trofast.
Likaså kan ske när man kommer hem igen efter att ha varit på läger. På lägret har man fasta rutiner och kompisar omkring som alla tror på samma sak. Det kan kännas väldigt lätt att vara kristen. Lätt att tro. När man väl kommer tillbaka till verkligheten, utan rutiner med Gud och utan en stark gemenskap, så spräcks lägerbubblan och man kan lätt börja tvivla, och till och med falla bort från tron.
Men, när allting annat känns skakigt så finns det någon som står fast. Och det är Gud.
Det finns någon som älskar dig över allt annat. Även när du inte känner dig värdig av kärlek, så älskar han dig. Även när du har vänt dig bort från honom, så älskar han dig. Även när du inte ens vet om du tror på honom, så älskar han dig. Gud lämnar aldrig dig och han slutar aldrig att älska dig. Oavsett vad du känner eller vad du gör. Gud finns alltid där, och han förblir trofast.
Bön
Gud, tack för att du alltid bryr dig om mig och älskar mig, även om jag inte alltid kan se det.
