Gilla artikeln!(2 gillar)

Bön låter så gött när man hör om det. Men många tycker det är torrt och tungt och svårt att be. Vad gör man då? Vi ska se hur hjälplösheten är en grund för bönen och att det kan finnas liv i det torra och vila i tystnaden.


En del personer är riktiga bönemänniskor. De gillar verkligen att be och gör det ofta. Andra har god disciplin och stabila rutiner för sitt böneliv. Men många av oss har det svårare med bönen. Det känns ofta trögt. Vad ska man göra och hur ska man tänka då?

Du är inte ensam

Det första och viktigaste är att inse att man inte är ensam. Historien är väldigt tydlig: alla kristna i alla tider har gått igenom tider av torka, då Gud känns avlägsen, när det är uppförsbacke och mörker och man tappar glädjen i livet med Gud. Det är ofta då som bönen tystnar.

För många kan torkan vara några veckor, för andra i flera år och några beskriver hela livet som en öken.

För många kan torkan vara några veckor, för andra i flera år och några beskriver hela livet som en öken. Och nu pratar vi alltså inte om människor som lever långt ifrån Gud, tvärtom: detta är erfarenheten från dem som varit viktiga kristna förebilder, sanna efterföljare med en stark tro som burit mycket frukt.

Helt normalt

Men inte bara 2000 år av kristen erfarenhet utan också Bibeln visar att detta är helt normalt. Psaltaren, Bibelns bönebok, är fylld av klagan. Klagan över att man känner sig övergiven av Gud, att han inte svarar på böner och att man själv är fylld av ångest och oro. Läs här intill!

Hur länge, Herre?
Ska du glömma mig för evigt?
Hur länge ska du
dölja ditt ansikte för mig?
Hur länge ska jag ha oro i min själ
och ångest i mitt hjärta
dag efter dag?
(Ps 13:1-3a)

Min Gud, min Gud,
varför har du övergett mig?
Jag ropar och klagar,
men min frälsning är fjärran.
Min Gud, jag ropar om dagen
men du svarar inte,
och om natten
men får ingen ro.
(Ps 22:2-3) 

Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram
inför Guds ansikte?
Mina tårar är min mat
dag och natt.
Ständigt säger man till mig:
”Var är din Gud?”
(Ps 42:3-4)

Gud ville att detta skulle finnas med i vår bönbok. Han ville alltså visa att detta är en naturlig del av livet med honom. Samtidigt, och det är en viktig detalj, märker vi hur tilliten till Gud och hans trofasthet också präglar dessa psalmer. ”Varför är du så bedrövad min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag ska åter få tacka honom.” (Ps 42:12) Det går alltså att lita på Gud och vara trygg i honom även om allt känns torrt och dött.

Det kommer alltid att vara lättare att surfa på Youtube än att ta tid till bön.

Så livet med Gud har aldrig varit en konstant smekmånad av totalförälskelse och varma känslor. De som säger så är antingen lögnare eller själva lurade. Samtidigt finns det alldeles för många som tror att bön och andaktsliv alltid måste vara torrt. Man har därför ingen förväntan på förändring, man slutar bry sig och ser ofta livet med Gud som något nödvändigt ont. Så vad ska man göra då?

Varför är det så trögt?

Det vi först måste komma ihåg, och som alltid gäller, är att vi är fallna och lever i en fallen värld. Det innebär att vi alltid kommer ha ett visst motstånd mot bön och gudsgemenskap. Vi måste därför, i den Helige Andes kraft, alltid kämpa mot denna ovilja. Det kommer alltid att vara lättare att surfa på Youtube än att ta tid till bön. Dessutom vill den onde på alla sätt dra oss bort ifrån bönen. Detta ska vi inte vara omedvetna om, så att vi ger efter, utan istället ta upp kampen.

Gud vill alltså ibland låta oss vara i torkan och då behöver du inte oroa dig över att något är fel.

Men därefter måste vi ställa oss frågan varför det är så att vi befinner sig i torka och bönen känns trög. Förmodligen beror det på en av följande tre anledningar.

1. Behöver jag omvända mig? 

En möjlig orsak till att man befinner sig i “öken” är att man är där av samma anledning som den förlorade sonen befann sig bland grisarna i Luk 15. Det kan finnas något som vi har gjort eller gör som har inneburit en brytning med Gud. Synd och uppror mot Gud leder till avstånd. Då är det dags att omvända sig, att lämna det och gå hem igen! Samtidigt finns det en risk med att säga detta. Jag tror att vi alldeles för ofta letar fel hos oss själva och tar på oss skulden för att Gud känns långt borta. Be att Guds Ande ska peka på om det är något hos dig som du ska omvända dig ifrån, men fastna inte i att leta fel utan lyft sen blicken och var trygg i att du lever i hans förlåtelse.

2. Kan det vara Guds vilja?

Den andra möjliga orsaken till torka är att man befinner sig i öken av samma anledning som Israels folk och Jesus, när han frestades av Satan. Det var Gud som ledde dem dit. Detta kan låta konstigt för den som tror att Guds uppgift är att ge oss ett soft liv. Men Gud har alltid använt motgångar och torka för att få oss att växa och mogna. Han vill forma vår karaktär, ge oss nya perspektiv och lära oss uthållighet, tålamod och tillit till honom. Paulus skriver att Guds kraft i våra liv kan fullkomnas först när vi är svaga. Gud vill alltså ibland låta oss vara i torkan och då behöver du inte oroa dig över att något är fel. Det ger en trygghet och vila i att tänka på detta.

3. Ber jag fel?

Den tredje vanliga orsaken till bönetorka är att vi använder bönen fel. Kanske vi tänker att bön är som att lägga fram en önskelista och glömmer att det handlar om gemenskap. Eller ber vi mest för att vi borde be och glömmer att vi gör det för att vi vill. Kanske ber vi bara om allt viktigt som vi borde be för, istället för att be för det vi verkligen bryr oss om, hur ofromt det än är. Kanske har vi glömt hur stor och mäktigt och fantastisk Gud är? Vi tänker ibland att vi i bönen ska tjata på Gud och övertala honom om att göra det vi ber om. Eller att vi ska komma på vilket bönesvar han borde ge. Då blir bönen tung.

Bön är att i sin hjälplöshet komma till Jesus och släppa in honom till sin nöd.

Kanske är problemet att vi inte ber i Jesus namn. Att be i Jesus namn är ingen magisk formel, men det handlar om att vi får komma inför Gud i Jesus. Vi kommer inte i oss själva. Därför behöver vi inte försöka imponera på Gud. Vi behöver inte tro att han är besviken och arg. Vi behöver heller inte pumpa upp vår tro och andlighet. Och vi behöver inte tänka att det är på grund av oss som vi kanske får bönesvar. Nej, vi får komma i Jesus, just som vi är med all vår brist och svaga tro – och ändå djupt älskade, och veta att det är på grund av honom som Gud tar emot oss och som vi kan hoppas på bönesvar.

Hjälplösheten är nyckeln

Ole Hallesby skriver att bön är att i sin hjälplöshet komma till Jesus och släppa in honom till sin nöd. Att lämna sin situation till honom, att lägga det på honom och låta honom göra vad han vill med det. Därför kan även den kraftlöse be. Hjälplösheten är förutsättningen för bön. Och när vi ber utifrån vår hjälplöshet och när vi lämnar vår nöd i hans händer – det är då som bönen inte längre blir ansträngande utan en vilostund.

Vänta på bättre tider?

Så vad ska vi då göra när vi får gå igenom torka? Ska vi bara strunta i bönen och vänta på bättre tider? Nej, absolut inte. Det första självklara svaret är såklart att be ändå. Hitta rutiner och former som funkar. Låt din vilja styra dig och inte dina känslor. Stäng av mobilen. Ställ i ordning en böneplats. Boka in bönestunder i din almanacka. Var beredd att kämpa. Samtidigt finns det några andra perspektiv och tips som jag tror kan vara till hjälp för den bedjare som försökt länge och känner sig trött.

  • För den trötte bedjaren är det ofta lättare att be med andra. I bönegemenskapen kan man vara stark ibland och svag ibland och be för och med varandra. Starta en bönegrupp eller skaffa en bönevän! Och gå på gudstjänst och stå med i bönerna där.
  • För den trötte bedjaren är det en vila i att be skrivna böner där man slipper formulera sig. Håll fast vid Fader Vår, be med Psaltaren, testa tidegärden eller ta del av den fantastiska rikedom som finns i böner från de kristna som gått före dig. Ett annat tips är att sätta sig med Bibeln, förslagsvis ett brev, och omvandla det man läser till böner.
  • För den trötte bedjaren är det också en befrielse att inse att bön inte främst handlar om ord och samtal. Bön är i första hand närhet. ”Ju färre ord, desto bättre bön”, sa Luther. I tystnaden och stillheten inför Gud kan vi hitta vila i honom. Varje andetag kan få bli en bön – varje inandning en lovsång och varje utandning ett rop om hjälp och förbarmande.
  • För den trötte bedjaren som kämpar mot alla andra tankar som ständigt dyker upp i huvudet, kan det vara en idé att låta de tankarna få bli böner, istället för att kämpa mot dem. Johannes av Damaskus menade att ”bön är att lyfta upp tankarna till Gud.” Låt Gud ta del av allt det som du tänker på.
  • För den trötte bedjaren är det en god idé att be högt, även om man ber ensam. Då är det mycket lättare att koncentrera sig och hålla tankarna samlade.
  • För den trötte bedjaren är det klokt att be kort och ofta istället för sällan och länge. Det är bättre att det blir av och att man ber kort, än att sikta för högt och tröttna fort.
  • Den trötte bedjaren måste också be om bönens Ande. Be om hjälp och glädje över att be! Med Guds Andes kraft kan bli bönen bli innerlig och varm. Och även om det fortsätter vara trögt kan det bli en stund i Guds närhet som ger vila, kraft och glädje till den som är torr och trött.

 

Insidan frågar

Hur ska man tänka när det är trögt att be?
Dan Sarkar, Broby
– Livet med Gud hänger inte på dig utan på Jesus. Sätt av tid att vara bara ni två och njut av att hur trögt det än är att be, så påverkar det inte din relation med Gud ett dugg.
– De bästa relationerna är dem där man inte bara pratar eller lyssnar utan bara är tysta med varandra.
– Lita på att Gud vet varför han låter ditt böneliv vara trögt ibland. Kanske tränar han dig inför något, kanske vill han att du skall upptäcka något. God is in control – sit down and relax!

 

Foto: pixabay.com
Gilla artikeln!(2 gillar)
Jakob Andersson
ungdomssekreterare i ELU och redaktionschef för Insidan, Örkelljunga
DELA
Föregående artikelTrump vs Clinton
Nästa artikelBön – inför en helig Gud