Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus. (Matt 17:8)

Detta är precis i slutet av en av de mäktigaste passagerna i evangelierna. Petrus, Jakob och Johannes har fått följa med Jesus upp på ett berg. Där förvandlas han. Ansiktet lyser starkare än världens starkaste strålkastare. Kläderna blir vitare än något blekmedel i världen kan göra dem. Inför deras ögon blir Jesus till någon som är omöjlig att se på. Han visar vem han verkligen är, nämligen Gud. Till slut hörs även Faderns röst: Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom! (Matt 17:5b). Detta blir för mycket för lärjungarna som blir fullständigt livrädda och slänger sig platta på marken. Inför Gud blir deras litenhet, deras intighet, deras synd så tydlig att de tror att de ska dö. Likadant reagerar Jesaja när han möter Guds härlighet: Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar […] (Jes 6:5a). Och på exakt samma sätt skulle vi reagera om vi mötte Gud öga mot öga. För Gud är värd att frukta. Men Gud är också god. Det var därför Jesus, Gud själv, kom hit till jorden. Han ställde sig mellan oss och Guds helighet. Därför kan vi med frimodighet lyfta blicken. För där står Jesus.

Om du lyfter blicken och stannar upp mitt i vardagen, så kan du se Jesus överallt. 

Men denna vers pekar också på något annat. Den pekar på att Jesus är med hela tiden. Han är med då det är superflashigt och allt är på topp, men inte bara där. Om du lyfter blicken och stannar upp mitt i vardagen, så kan du se Jesus överallt. I solens värme mot din kind, i vännens meddelande i telefonen, i ett stort glas kallt vatten, i biet som surrar i busken, i boken som triggar din fantasi. Allt detta har sin grund i Jesus. För om honom står det: Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till (Joh 1:3). Allt detta är en gåva från Gud till dig och kan hjälpa dig att hela tiden påminnas om vem Jesus är och vad han gjort. Det kan påminna dig om att Jesus efter att ha visat sin gudomlighet valde att gå ner i sin mänsklighet igen. Gå ner från berget och istället höjas upp på ett kors. Enbart för att du en dag, med frimodighet och utan att dö, ska få stå och jubla loss inför Guds heliga, kärleksfulla, oändligt goda ansikte.