”Inte ska väl jag?” Tanken har kommit till mig många gånger när jag har sett något som jag inte tycker är rätt, när jag har hört ord som varit onödigt formulerade eller när jag känt mig manad att skriva en insändare. Men så ibland dör jantelagen inom mig och jag börjar argumentera med mig själv: ”Men om inte jag, så vem?”


Det är förmodligen ingen nyhet att vi dagligen möts av ett enormt informationsflöde, där syftet ofta är att tala för en sanning, ett mode eller en väg som berättar hur vi borde vara eller borde tänka. Jag tror det är en sådan stor del av vår vardag att vi sällan reagerar på att det är så.

Jag har alltid tyckt att jag har en egen klädstil (kanske lite för egen, enligt vissa vänner). Ändå, när jag ibland stannar upp och ser mig omkring, inser jag att jag är ganska lik de andra som passerar mig på gatan; jag är inte så egen som jag själv verkar tro. Om det bara vore min klädstil som förändras i takt med hela Sveriges så kan jag ta det. Värre är det om mina åsikter, mitt handlande – och inte minst min tro – påverkas av det allmänna samhällstyckandet. För tidsandans åsikter, precis som klädmode, är föränderliga.

Hålla fast – i medvind och motvind

Just eftersom samhällets syn på vad som är sant skiftar, behöver vi som kristna hålla fast vid det som Guds Ord säger är sant, för till skillnad från samhällsförändringar är det bestående och evigt. Detta gör att vi som kristna ibland kämpar för exakt samma saker som tidsandan, medan vi andra gånger behöver gå emot strömmen.

Förhindra förruttnelsen

Ni är jordens salt. Ni är världens ljus. Dessa välbekanta ord, uttalade av Jesus i Bergspredikan (Matt 5:13–16), påminner oss om vår funktion som kristna. På samma sätt som saltet motverkar att mat ruttnar, är det kristnas uppgift att motverka allt som inte är bra, för vårt samhälle, vår natur och vår medmänniska.

Exemplen kan göras många: människor som lever i fattigdom, utsatthet eller ensamhet; vår natur som på olika sätt misshandlas av människors levnadssätt och där även djur stryker med; kristna som förföljs och rensas ut från vissa områden; regnskogar som skövlas; våra mobiltelefoner som orsakar konflikter i Kongo; övergrepp på kvinnor, barn och män; och så vidare.

Låt Guds hjärta engagera

Exemplen är inte till för att ge dåligt samvete, utan för att påminna dig och mig om att vi lever i en trasig värld, men en värld vilken vi är kallade att leva i och påverka, just som ljus och salt. Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång (Jer 29:7, Bibel 2000). För att förenkla det hela handlar det om att ha ett engagemang för det som vi vet att Gud har engagemang och ett hjärta för. Vi vet till exempel att han bryr sig om sin skapelse, den enskilda människan och dennes värdighet. Då är det också vårt ansvar att stå upp för just detta i det samhälle och den tid vi är satta i.

Man blir som man umgås

Kärleken till sin nästa är något som växer i takt med att du spenderar tid med din nästa. För den du lär känna kommer du också att börja känna med. Genom att spendera tid med Jesus kommer du också börja längta efter det som han längtar efter. Man blir som man umgås. Sedan är jag övertygad om att våra hjärtan slår för olika saker, mest på grund av att vi är olika och har olika funktioner att fylla.

Men framför allt är det kanske så enkelt – eller ska jag säga utmanande? – som att mitt i vardagen bjuda över en ensam människa på en kopp te?

Bjud på en kopp te

Hur vi älskar och engagerar oss i människor och vår omvärld kan ske på en mängd olika sätt. Det kan handla om engagemang genom en organisation eller ett politiskt parti, eller att skicka in debattartiklar i tidningar. Du skulle också kunna vara en röst för dem som inte har någon egen, men som på något vis är utsatta. Men framför allt är det kanske så enkelt – eller ska jag säga utmanande? – som att mitt i vardagen bjuda över en ensam människa på en kopp te? Det kan vara lätt att tänka: “Inte ska väl jag”. Men om inte du, så vem?