Så står det i Bibeln (1 Tess 5:18)*. Men ska man verkligen säga tack under alla förhållanden? Och vad gör det ens för skillnad att tacka Gud?


Om någon låter mig gå före i kön eller ger mig en oväntad gåva kan det falla sig helt naturligt att säga tack. Personen har ju gett mig något den inte behövde ge mig, och jag kan visa på min tacksamhet genom att säga tack. När jag säger tack erkänner jag att det personen gjorde var gott och visar min glädje över gåvan. På så vis stärker jag relationen med den som har gjort något gott mot mig, och det skapar en glädje hos både givaren och mig själv.

Alla goda gåvor

Precis som det stärker relationen mellan människor att säga tack, stärker det också relationen med Gud att säga tack till honom. Och precis som det skapar en glädje mellan människor att säga tack, skapar det också en glädje hos Gud och oss när vi säger tack till honom. Det är ganska naturligt att säga tack om det sker ett mirakel eller liknande. Men om Gud ger något mer vardagligt, som mat att äta, en säng att sova i, vänner, familj och så vidare, glömmer jag lätt att säga tack. Egentligen vore det ju gott och naturligt att säga tack för allt det som är gott i mitt liv, för sanningen är att allting är skapat av Gud. Vi hade knappast kunnat kräva att få allt vi har, men ändå har vi fått det som en gåva. Därför finns det alltid något att säga tack för.

Ska jag alltid tacka?

I utgångsläget finns det alltså inga situationer eller förhållanden där det är orimligt att tacka Gud. Men vad gäller då om man har varit med om något tufft och inte känner sig särskilt tacksam? Ska man till exempel pressa sig till att tacka Gud även om man blir mobbad i skolan, har förlorat en nära vän eller upplevt något annat traumatiskt?

Uppriktighet

Nej, Gud önskar att vi är uppriktiga och ärliga mot honom. Klagovisorna i Bibeln är ett bra exempel på att Gud ger oss plats att ösa ut våra hjärtan inför honom också när vi sörjer, mår dåligt eller är arga (se Klag 2:19).

Mitt tack till honom blir på så vis ett tack för vem jag hoppas och tror att Gud är, snarare än ett tack för hur jag känner eller vad han ger mig just nu.

Men vad betyder det då att säga tack under alla förhållanden? Kan man säga tack medan man är sorgsen och klagar? Ja, faktiskt. Mitt i Klagovisorna står det varför.

Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
Det är Herrens nåd
att det inte är ute med oss,
att det inte är slut
med hans barmhärtighet.
Den är ny varje morgon,
stor är din trofasthet.
(Klag 3:21-23)

Våga hoppas på Gud

Även om jag inte upplever att Gud besvarar mina böner kan jag lita på att han är barmhärtig och trofast. Vid första intrycket ser det kanske ut som att jag “gör våld” på mina känslor, men egentligen är det tvärtom. Innerst inne hoppas jag nämligen på att Gud är trofast och barmhärtig även om jag inte upplever det just nu. Innerst inne hoppas jag på att Gud vill förvandla min klagan till dans (se Ps 30:12), och att Gud på ett eller annat sätt är god mitt i det jobbiga. Mitt tack till honom blir på så vis ett tack för vem jag hoppas och tror att Gud är, snarare än ett tack för hur jag känner eller vad han ger mig just nu. Tacksamheten kanske inte hjälper där och då i stunden, men den hjälper mig att lyfta blicken från mig själv och se på Gud. Det ger hopp för evigheten, för livet här och nu, och kommer på så vis till slut leda till glädje.

Till sist vill jag hänvisa till psalm 118 i Bibeln som är till stor glädje och inspiration för mig, och som hjälper mig att tacka Gud under alla förhållanden. Kanske kan den också vara en hjälp för dig.

Daniel Solgaard,
Köpenhamn

Psalm 118

Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
Så ska Israel säga:
evig är hans nåd.
Så ska Arons hus säga:
evig är hans nåd.
Så ska de
som vördar Herren säga:
evig är hans nåd.
I min nöd ropade jag till Herren,
och Herren svarade
och gav mig rymlig plats.
Herren är med mig,
jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mig?
Herren är med mig,
han är min hjälpare.
Jag ska se i triumf
på dem som hatar mig.
Det är bättre att fly till Herren
än att lita till människor,
det är bättre att fly till Herren
än att lita till furstar.
Alla hednafolk omringade mig,
men i Herrens namn
avvärjde jag dem.
De omringade mig
och inringade mig,
men i Herrens namn
avvärjde jag dem.
De omringade mig som bin,
men slocknade som eld i törne.
I Herrens namn
avvärjde jag dem.
De stötte mig hårt
för att få mig på fall,
men Herren hjälpte mig.
Herren är min styrka
och min lovsång,
han blev min frälsning.
Fröjderop om frälsning
hörs i de rättfärdigas hyddor:
”Herrens högra hand
gör mäktiga ting!
Herrens högra hand upphöjer,
Herrens högra hand
gör mäktiga ting!”
Jag ska inte dö,
utan leva och förkunna
Herrens gärningar.
Hårt har Herren tuktat mig,
men han utlämnade mig inte
åt döden.
Öppna för mig
rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem
och tacka Herren.
Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
Jag tackar dig
för att du svarade mig
och blev min frälsning.
Stenen som husbyggarna
förkastade har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
Detta är dagen
som Herren har gjort,
låt oss jubla och glädjas i dag!
O, Herre, fräls!
O, Herre, ge framgång!
Välsignad är han
som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.
Herren är Gud,
och han gav oss ljus.
Ordna er i högtidsled
med lövrika kvistar
fram till altarets horn.
Du är min Gud,
jag vill tacka dig.
Min Gud, jag vill upphöja dig.
Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.

* Författaren utgår från den danska bibelöversättningen.