Sanning – vad är det egentligen? Har varje individ sin egen sanning, eller finns det sanningar som gäller alla och som alla måste förhålla sig till? I vårt samhälle i dag har en viss typ av tänkande kring sanning vuxit fram. Låt oss titta närmare på det. 

Jag minns ett samtal jag hade med en kollega i våras. Vi pratade om att jag tror på Gud och min kollega förklarade att det är ungefär som med politik. Vissa tycker att vi ska ha lägre skatter, andra att vi ska ha högre. Det går att resonera lite grann, men ytterst sett finns ingen sanning. Alla får hitta en sanning som passar dem och sen vara nöjda med det. Jag förklarade att om Gud verkligen finns, alltså på riktigt, så har ju jag rätt och han fel. Och om Gud inte finns så är det min kollega som har rätt, och jag borde sluta tro på Gud. Han blev tyst en ganska lång stund, och konstaterade “så har jag aldrig tänkt på det”.

Postmodernism – vad är det!?

Den typen av tänkande som påverkat min kollega och hela vår generation, kallas ofta för postmodernism. Postmodernism är en filosofisk rörelse som växte fram under 1900-talet som en kritik av modernismen. Modernismen hade en stark tro på vetenskap, utveckling och filosofi. Man menade att vi var på väg att lämna tyckande bakom oss, nu när vi kan använda logiken och vetenskapen för att komma fram till den rena sanningen. Postmodernisterna (alltså “efter-modernisterna”) kritiserade den “rena sanningen” på två sätt. Dels pekade de ut att vi aldrig kan vara helt säkra på någonting. Dels betonade de att människor aldrig är neutrala, utan alltid har motiv.

Det ballar ur

Men rörelsen har, tycker jag mig uppfatta, ballat ur lite, eller åtminstone missförståtts. När folk pratar om postmodernism i dag menar man ofta påståenden som att “det finns inga sanningar”, “vi bygger vår egen sanning” eller “min sanning behöver inte vara samma som din sanning”. Låt oss kika lite kort på varför det inte håller.

Antingen så uppstod Jesus från de döda, eller så gjorde han inte det. Båda alternativen kan inte vara sanna.

Det sanna om sanningen

Sanningen är (i de allra flesta fall) inte någonting som finns inom oss, eller som vi bestämmer, utan något vi måste förhålla oss till. Sanningen är “så som det är”. Världen är på ett visst sätt. Antingen så uppstod Jesus från de döda, eller så gjorde han inte det. Båda alternativen kan inte vara sanna, det är inte så världen (eller logiken) fungerar, det inser nog alla egentligen. Det är möjligt att min bakgrund kan påverka hur jag tänker och tror att saker fungerar, men det påverkar inte huruvida det “verkligen” är sant. Jag kan kanske aldrig vara 100 % säker på att det är sant, men det påverkar inte heller huruvida det “verkligen” är sant. Visst kan jag säga att Jesus inte uppstod även om han gjorde det, och gör jag det tillräckligt övertygande kanske jag får fler med mig. Men det påverkar ju inte den verkliga händelsen; sanningen bryr sig inte om mina eller andras åsikter.

Bra för kritiskt tänkande

Postmodernismen är ett bra verktyg för att tänka kritiskt och ifrågasätta sanningar. Vi kan nästan aldrig vara 100 % säkra på något, så vi bör vara lite ödmjuka och nyfikna på alternativen. Men det betyder ju inte att det inte finns någon sanning, eller att vi inte ska tro på något. Människor är inte neutrala, utan vi bör fundera kring vilka motiv folk (inklusive vi själva) har. Men det betyder ju inte att vi inte kan veta något eller lita på någon.

Så hur ska man tänka då?

Det viktigaste att tänka på i mötet med postmoderna tankar är att ingen människa tänker på det sättet inom alla områden av sitt liv. Min kollega menade att det inte finns någon sanning, eller att det kan finnas flera olika sanningar, inom politik och religion. Men han skulle aldrig vara okej med att vi har olika sanningar om att vi åt falafel till lunch. På de mer jordnära områdena är vi helt överens om att postmodernismen är falsk. I stället för att fastna i detta förklarade jag helt enkelt att jag tror på Gud på samma sätt som att jag tror att jag har en falafel i handen, eller som jag tror att saker faller nedåt när vi släpper dem. Det är mitt främsta tips till dig som möter på postmoderna tankar i vardagen. Ingen tänker på det sättet inom alla områden, så knyt an till ett område där personen inte tänker så, eller förklara varför det ni pratar om hör till ett sådant område.