Gilla artikeln!(1 gillar)

Det hade antytts redan i de två första säsongerna, men i säsong tre blev det plötsligt det dominerande temat: Isaks resa där han kommer ut som homosexuell. 

SKAM-artikelserie, del 7 av 8

Detta är en artikelserie i åtta delar av Olof Edsinger som tidigare publicerats på norska i vår systertidning iTro www.itro.no samt på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida www.sea.nu.

Insidan vill med denna artikelserie inte uppmuntra sina läsare att titta på Skam. Det finns många goda skäl för att avstå från det, även om det också finns skäl för att titta. Insidan vill istället ge redskap till dem som tittar, genom att påminna om och ge hjälp i reflektionen kring vad det är vi ser på och hur det påverkar oss.

Olof skriver: ”Målet är att serien ska hjälpa dig att förstå, men också ställa kritiska frågor till, den typ av livsstil och värderingar vi får blicka in i genom Skam.”

Skam skildrar det sökande, den osäkerhet och det utanförskap som så ofta är förknippat med att inse att man attraheras av personer av sitt eget kön. Men framför allt skildrar serien ändå den innerliga kärleksrelation som uppstår mellan Isak och Even. Sällan har NRK bjudit sina tittare på så mycket homoerotik som i säsong tre av Skam!

Alla reagerar positivt

Hur ska vi förhålla oss till detta? Ja, det första vi kan konstatera är kanske att Skam i dessa frågor väljer att avvika från sitt tidigare koncept att bara skildra det som sker för att i stället börja predika det budskap som man vill förmedla.

I säsong ett och två tog man ju inte ställning för någon specifik tolkning av karaktärernas beteende, men i fråga om Isak är det inte någon tvekan om att man aktivt vill promota homosexualitet som livsstil. Framför allt vill man presentera homosexuell kärlek som likadan som, och i alla avseenden likvärdig med, heterosexuell kärlek.

Detta visar sig också i de nästan överdrivet positiva reaktioner som Isaks och Evens kärleksrelation ger upphov till. Flera gånger får vi visserligen möta Isaks vånda gällande om och hur han ska berätta om sin läggning för föräldrar och vänner, men i slutändan visar sig så gott som alla reagera positivt: Isaks bästa kompis Jonas, de övriga i killgänget (om än efter att först ha uttryckt en viss osäkerhet), föräldrarna … Till och med tjejerna på skolgården kommer fram till Isak och säger att ”det är sjukt gulligt när två killar är tillsammans” (3:10).

Vad är problemet?

Och? Vad är problemet? Det beror förstås på hur man ser på saken. Det första som jag själv reagerar på handlar om trovärdigheten: är det verkligen rimligt att alla människor reagerar så översvallande positivt? Å andra sidan säger jag inte att det skulle vara bättre om reaktionerna hade varit negativa. Mellan 2 och 3 procent av befolkningen identifierar sig trots allt som homosexuella, och precis som alla andra minoriteter behöver dessa bli bemötta av såväl kärlek som tolerans.

Det som blir problematiskt är snarast det som kommuniceras mellan raderna – nämligen att man är kärlekslös eller dömande om man inte bara jublar över tanken på att leva ut sin sexuella läggning på det sätt som Isak och Even gör. I en dialog mellan Sana och Isak säger Sana att ”om du hör någon använda sin religion för att motivera sitt hat, ska du inte lyssna på detta – det kommer inte från religionen, utan från rädslan” (3:8).

På ett plan är förstås detta helt sant, i alla fall om man ser till den kristna tron. Problemet ligger i att det som Sana säger kan tolkas som att alla invändningar mot homosexuellt samliv skulle vara grundade antingen i hat eller i fruktan. Och så behöver det trots allt inte vara. Orsaken till att de flesta kristna motsätter sig samkönat sex är faktiskt något helt annat, nämligen att Bibeln så tydligt säger att sex bara hör hemma i ett äktenskap mellan en man och en kvinna.

Påverkans-TV

Det här är förstås en värdering som de flesta ungdomar i Skam inte delar. Och i biblisk mening är det viktigt att säga att den sexuella relationen mellan Isak och Even inte är mer fel eller syndig än de heterosexuella relationer och one night stands som passerar revy i serien i övrigt. Men mitt i allt dras vi ändå med av passionen och av de starka känslorna som skildras. Det är helt enkelt svårt att uttrycka en avvikande mening om samkönat sex efter att vi själva och hela vår klass har sett säsong tre av Skam!

Och det är just det som är min poäng: Det är detta som producenterna bakom serien vill uppnå. Det här är inte bara underhållnings-TV – det är påverkans-TV.

Gud har vårt bästa för ögonen

Som vi var inne på i artikel tre i den här serien är den kristna vägen i fråga om sex och relationer en smal väg. Det är en väg som placerar det sexuella samlivet inom ett offentligt förbund mellan en man och en kvinna. Men jag tror från djupet av mitt hjärta att detta är en mycket god väg – faktiskt den som vi alla mår bäst av att vandra på.

Som kristna kan vi inte begära att människor som inte delar vår tro ska vilja gå på denna väg fullt ut. Vårt sätt att hantera vår sexualitet måste i slutändan vara vårt eget val – så länge som det inte är till uppenbar skada för någon annan.

Men den vision som Bibeln målar upp för sexualiteten är ändå något helt annat än den vi möter i Skam. Därför är det viktigt att vi inte låter denna serie – eller någon annan av vårt samhälles röster – ta ifrån oss tilltron till att Gud faktiskt har vårt bästa för ögonen när han ger oss den vägledning som vi kan läsa i hans Ord!

Foto: NRK: Jonas (t.v.), spelad av Marlon Langeland, och Isak, spelad av Tarjei Sandvik Moe.
Gilla artikeln!(1 gillar)
Olof Edsinger
Arbetar med ledarutveckling inom NLM Ung i Norge och som kursföreståndare för lärjungaskolan I Mästarens fotspår. Författare och debattör. Bor i Uppsala.
DELA
Föregående artikelSKAM#8 – Kraften i berättelsen
Nästa artikelSKAM #6 – Skam och religion