Att sjunga lovsång är inget nytt. Guds folk har lovsjungit i alla tider och när du stämmer in blir du också en del av den stora gemenskapen.

Vi hade sjungit många lovsånger tillsammans och de var duktiga på att sjunga, den konfirmandgruppen. Nu hade vi också talat om lovsång, vad det är och hur det kan se ut. Jag frågade: ”Kan nån av er ge exempel på en lovsång?” En kille svarade omedelbart: ”Den blomstertid nu kommer!” ”Hur tänker du då?” ”Jo, när vi har sjungit den i skolan så är det ju lov sen!” 

Har man sjungit tillsammans med kompisar på ett härligt läger och rösterna brusat runt omkring med full styrka, inser man att lovsången hör hemma i en gemenskap.

Fram på hösten var det återträff med en annan konfagrupp, efter en underbar lägersommar. Hur hade det blivit för dem? De bodde ju på skilda orter. Jodå, det hade funkat med bibel och andakt, att läsa och att be, men lovsången – nej! ”Det blir inte bra när jag försöker sjunga lovsång hemma på mitt rum!” Ganska många tyckte likadant. Har man sjungit tillsammans med kompisar på ett härligt läger och rösterna brusat runt omkring med full styrka, inser man att lovsången hör hemma i en gemenskap.

Första helgen i juli hade jag förmånen att få åka till Skåne – du vet den goda landsändan längst ner. Jag skulle få viga ett par härliga vänner och vara med på deras bröllopsfest. De ville ha vigsel med mässa, det vill säga nattvard, och vi hade planerat för två gudstjänster eftersom pandemirestriktioner rådde. Men två dagar innan bröllopet lättades restriktionerna så vi fick vara alla tillsammans i den ganska rymliga kyrkan. Vi var cirka 100 personer och vilken sång det blev! Det märktes att alla sjöng ut sina hjärtans längtan och tacksamhet till Gud över att vi äntligen, äntligen kunde vara i kyrkan många tillsammans och sjunga till Guds ära. För mig stockades det i bröstet och jag hade svårt att ta i så mycket som jag ville. Underbart!

Kraft i gemenskapen

När Mose och Israels barn kom torrskodda genom Röda Havet, räddade över på andra sidan med faran Farao bakom sig, sjöng de lovsång tillsammans: Herren är min styrka och min lovsång (2 Mos 15:2a). Erfarenheten var gemensam – det måste varit underbart att stå tätt intill varandra, gamla och unga, och prisa Gud, nyss rädda, nu räddade – men frälsningen var personlig. I ett känsligt läge för Herrens folk (2 Krön 20:14-22), när fienderna var militärt mycket överlägsna och omringade folket, fick sångare ställa upp sig i helig skrud och sjunga: Tacka Herren, evig är hans nåd. Då blev fienderna tillintetgjorda! Apostelns uppmaning (Ef 5:18-20) att bli fylld av Anden, sjunga och spela och alltid tacka Gud, är riktad till församlingen, inte bara till den enskilde. Lovsång är först och främst en gemensam angelägenhet.

Någon kanske invänder att de stora lovsångerna i Bibeln är från bara en person: Hanna (1 Sam 2:1-10), Maria (Luk 1:46-55) och Sakarias (Luk 1:68-79). Ja, men de sångerna är tillkomna i mycket speciella situationer och samtidigt givna till Guds folk i alla tider. Därför har de ekat under valven i katedraler mellan körer, likaväl som de sjungits fram av nattskrovliga röster vid bibelskolans morgonböner i kapellet på Strandhem, till uppbyggelse och gemenskap för tron.

Fokus före form

Luther har sagt att ”den onde anden tycker illa om att man sjunger i en rätt tro […] och den kan inte stanna, där ett hjärta gläder sig i Anden”. Och nog är det Luther som påstått att när vi ber blir djävulen orolig och när vi sjunger lovsånger till Gud tar han till flykten. Det är i alla fall bra sagt och förmodligen alldeles sant! Det handlar om fokus. Melodierna skiftar från tid till tid. Formerna ändras. Skön eller skraltig sångröst spelar ingen roll. Tystnar lovsången dör kyrkan! Vårt fokus är så lätt oss själva och så ofta på vårt eget. Den gemensamma lovsången hjälper oss att byta fokus. Tillsammans riktar vi oss mot Gud, öppnar oss och ger röst åt vår längtan. Tron stärks, hjärtat bärs av nåden och friden.

Det här betyder inte att lovsången inte fungerar i ensamhet. Fortsätt du att lyssna på lovsång på ditt rum, skriv egna lovsånger, läs eftertänksamt de lovsånger du hittar i psalm- och sångböcker – men sök dig också till den gemensamma lovsången i gudstjänster och med kristna vänner, för Gud tycker att det är skönt och ljuvligt (Ps 33:1-4, 147:1,7)!