Döden är den slutgiltiga och kanske den mest obehagliga konsekvensen av att människan vänt Gud ryggen. Men vi behöver inte vara rädda – Gud har en plan.

Det var en tung morgon. Två dagar tidigare hade allt förändrats. Mannen som de hade följt i tre års tid, han som berättat om Guds rike, helat människor och gett hopp, hade blivit dödad av romerska soldater och den religiösa eliten. Vad skulle hända nu? Det var som om allt hopp var ute, som om döden hade segrat. Några kvinnor som hade följt Jesus var nu på väg till hans grav för att ta hand om den döda kroppen. När de närmade sig såg de att något inte verkade stämma. Vakterna, som brukade stå utanför graven, syntes inte till. Stenen var bortrullad och på den satt en ängel med det mest häpnadsväckande budskap: ”Han är inte här, han har uppstått!”

Men Gud, i sin kärlek till mänskligheten och världen, ger inte upp.

Jesus uppståndelse var en stor glädje för hans lärjungar och det är en stor glädje för oss idag. Men det är inte bara en glad berättelse om hur någon som var död fick liv igen. Det är större än så, ja, mycket större. Det handlar om att döden har förlorat. Men vad ska det betyda? Häng med, så tar vi det från början.

Räddningsplanen

Gud skapar en värld där himmel och jord är ett. Ja, så är det faktiskt där i Edens trädgård. Himlen, Guds plats, och jorden, människans plats, är på ett och samma ställe och människan får njuta av allt vad det betyder att vara i Guds närvaro. Men det dröjer inte länge förrän människan tackar nej till livet med Gud. I syndafallet, när Adam och Eva tar av den förbjudna frukten, kommer ondskan och döden in världen och himmel och jord slits isär. Människan behöver nu leva med konsekvenserna – lidande, sorg och död. Men Gud, i sin kärlek till mänskligheten och världen, ger inte upp. Han väljer ut en man som ska bli far till ett stort folk, ett folk som Guds räddning för världen ska komma genom. Detta folk, Israels folk, bygger enligt Guds instruktioner ett tempel där Guds närvaro kan vila. Templet, fyllt med symboler som ska påminna om Edens trädgård, blir alltså en plats där himmel och jord åter kan överlappa.

Jesus är nämligen både Gud och människa. I honom förenas himmel och jord

Men Gud vill mer än att himmel och jord bara överlappar på en enda plats. När Jesus föds tar Guds räddningsplan för världen nästa steg. Jesus är nämligen både Gud och människa. I honom förenas himmel och jord. När människor möter Jesus får de se hur himlen kommer till jorden och hur människor blir helade, upprättade och får sina synder förlåtna. De får helt enkelt se vad det är att vara i Guds närvaro, här på jorden.

Alla tycker inte om vad Jesus gör och han blir tillfångatagen, avrättad på ett kors och begraven. Detta leder oss tillbaka till där vi började. Till lärjungarna som kommer till den tomma graven och till ängelns glada budskap. Till den uppståndne Jesus.

Johannesevangeliet skildrar en annan händelse från samma morgon. Det är Maria från Magdala som kommer till graven. Förtvivlat ser hon att kroppen är borta. När hon vänder sig om ser hon någon som hon tror är trädgårdsmästaren. Aldrig har någon som haft så fel haft så rätt. För det visar sig vara Jesus. Den uppståndne Jesus kommer för att återplantera Edens trädgård. För att förvandla en brusten värld, så att himmel och jord kan bli ett igen.

En fysisk uppståndelse

Kanske funderar du på vad som händer när man dör. Kanske tänker du att man liksom ska flyga över från den fysiska verkligheten till en andlig verklighet långt borta, från jorden till himlen. Även om Bibeln på några ställen talar om att den som tror ska få vara med Jesus direkt efter sin död, är det inte det som är det huvudsakliga evighetshoppet. Nej, Bibelns författare talar om ett annat hopp: hoppet om en jord som Gud inte har övergett, utan upprättat. Ett förnyat Eden, himmel och jord som överlappar. Detta kan vi läsa om i ett av Bibelns sista kapitel. Vid den här tidsålderns slut, när all ondska är utplånad, ska himlen komma ner till jorden och de ska bli ett. Och du ska få vara med!

Där ska vi få uppstå helt och fullt för att leva i gemenskap med Gud!

Jesus säger: Jag är uppståndelsen och livet, den som tror på mig ska leva om han än dör (Joh 11:25). Det är ett löfte att lita på. Jesus kallas den förstfödde från de döda (Kol 1:18). Det verkar alltså som om Jesus är den förste att uppstå och att den som tror en dag ska få följa efter och själv uppstå! Och uppståndelsen är fysisk. När Jesus uppstod gjorde han det fysiskt. Han åt tillsammans med lärjungarna och de fick känna på hans sår och det vore ju omöjligt om Jesus inte uppstod fysiskt. I Första Korintierbrevet talar Paulus om hur uppståndelsekroppen ser ut. Något kryptiskt kan det tyckas, men det är en fysisk kropp det talas om. Bilden som används är bland annat den av ett frö som sås i marken och något vackert växer upp. På samma sätt ska vår brustna kropp dö och läggas i marken för att en helad kropp ska kunna uppstå i härlighet, fylld av Guds ande.

Redan här och nu

Uppståndelseprojektet har redan börjat! I dopet får vi dö och uppstå tillsammans med Jesus. Paulus skriver: Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom [Jesus] för att också vi ska leva ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet (Rom 6:4, Bibel 2000). Genom dopet får vi alltså smaka på uppståndelsens verklighet. Överallt i vår värld där människor bekänner Jesus som Herre, där Jesus namn lovsjungs och där folk lever som Jesus lär, breder den nya skapelsen ut sig. Människor blir helade, upprättade och får sina synder förlåtna. Vi får helt enkelt se vad det är att vara i Guds närvaro, här på jorden.

Låt oss sammanfatta: Gud skapade en god värld men människan ville inte dela sin plats med honom och himmel och jord slets isär. Gud började arbeta för att himmel och jord åter ska överlappa och det kulminerade i Jesus Kristus som dog på ett kors och uppstod igen. Genom dopet får vi följa Jesus i uppståndelsen, i vandringen mot den nya skapelsen där himmel och jord överlappar igen. Där ska vi få uppstå helt och fullt för att leva i gemenskap med Gud!

När jag tänker på detta kan jag inte annat än att stämma in i Paulus ord: Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? (1 Kor 15:55)