Äta vildhonung, klä sig i kamelskinn eller bo på en pelare. Ökenfädernas liv var minst sagt speciella. Samtidigt har de mycket att lära oss.

Kanske har du någon gång hört talas om ökenfäderna och ökenmödrarna. De var män och kvinnor som sökte sig ut i öknen för att i avskildheten söka Gud. De flesta levde på 200–300-talet i Egypten, men flera även senare och på andra platser. Det blev under denna tid tillåtet att vara kristen vilket tidigare varit förbjudet. De kristna gick från att vara en förföljd grupp till att höra till normen. Många tyckte att det kristna livet riskerade att bli för bekvämt och slött och ville på olika sätt uttrycka sin tro och söka Gud mer än de tyckte sig få utrymme för i samhället. De gav sig ut i öknen. På vissa håll blev detta så vanligt att det bodde fler personer i öknen än i byarna som omgav den! Det är med inspiration från dessa personer och denna rörelse som kloster så småningom uppstod.

För att be så mycket som möjligt

I Bibeln finns exempel på människor som man kan se som ett slags föregångare till ökenfäderna och -mödrarna. Johannes Döparen är en av dem. Det berättas om honom att han levde i öknen i avskildhet, iklädd kamelskinn och att han levde på vildhonung. Idén följer en enkel logik: om man avsäger sig allt annat, får man mer tid och kraft att ägna sig åt Gud. Vi kan tycka att det låter extremt att leva ensam i vildmarken för att söka Gud, men dessa personer var övertygade om att det var vad Gud ville. De såg det som ett sätt att slippa bli distraherade av allt som var i vägen för att be så mycket som möjligt.

Hejdå njutning

Bland dessa människor var det vanligt med fasta och andra former av det som kallas asketism. De ville ta avstånd från njutningar och bekvämlighet för att inte bli distraherade och i stället fokusera på det som håller i längden, nämligen Gud. Detta kan vara något gott, men om man läser ökenfäderna bör man vara medveten om att en del gick för långt och verkade tänka mycket lågt om kroppen. De tänkte att kroppen kan vara ett hinder för tron eftersom den är en del av en fallen värld och vi kan distraheras av vad den vill ha. Ökenfäderna insåg att det finns något viktigare än kroppen, men att uttrycka hat gentemot den är fel eftersom den är en Guds gåva till oss. I vår tid har vi däremot ofta helt glömt bort tanken med fasta och asketism, och har därför också mycket att lära av ökenfäderna som kan påminna oss om att det finns något viktigare än att alltid vara mätta och ha det bekvämt.

Sann gemenskap

Vi kan också lära oss av dem om avskildhet. Jesus säger att vi skall be till Gud på våra rum, med en stängd dörr. Han säger att Gud ser och vill möta oss där i ensamheten. Att dra sig undan allt annat för att ge tid åt Gud kan vara en bristvara i våra liv. Ensamheten med Gud är inte en ensamhet, utan ett sökande efter den ende som kan ge oss sann gemenskap, och det hade ökenfäderna insett. Alla är inte kallade att gå i kloster eller blir eremiter, men vi kallas alla att söka Gud själva och inte bara med andra.

Han levde 30 år uppe på en pelare och helade många sjuka som kom till honom.

Livet på en pinne

Det finns många fantastiska livsberättelser om ökenfäder och -mödrar. Gud utförde många under bland dem. Exempelvis berättas det om Symeon styliten att han levde 30 år uppe på en pelare och helade många sjuka som kom till honom. Det som sägs vara rester av pelaren finns fortfarande kvar i öknen i Syrien.

Ökenfäderna fick ofta en stor vishet. Deras sökande efter Gud i ensamheten gjorde att de lärde känna både sina brister och styrkor och på det sättet även kunde ge råd om hur man kan kämpa mot synden och lära sig mer om vad det innebär att vara människa. Av de råd som finns bevarade kan vi lära oss mycket, och utifrån de exempel de gett oss på ett liv levt för Gud kan vi bli inspirerade att ta vår egen kallelse och vårt eget böneliv på samma allvar. Det finns många böcker som inte är så svåra att få tag på om du vill läsa mer om dessa personer och deras visdomsord. Oavsett, dra dig undan i ensamhet och sök Gud. Be om att han hjälper dig med ditt böneliv och visar dig att han är viktigare än allt annat!