Utmaningar i att dela tron

En stor utmaning i att dela evangeliet är ofta rädsla eller människofruktan. Vad ska människor tycka och tänka? Kommer jag uppfattas som konstig? 

Här kan vi dock få växa i frimodighet. I Apostlagärningarna står det att Saulus (samma som Paulus) fick allt större kraft och gjorde judarna som bodde i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias (Apg 9:22). Likt Paulus kan vi också växa i kraft och frimodighet i att dela evangeliet.

Jag har haft en sådan process de senaste åren, av att få växa i frimodighet. Denna bygger på en maning av Anden att börja dela tron med människor jag möter i olika sammanhang, till exempel med grannar. Detta har varit (och är) otroligt utmanande. Men jag har faktiskt börjat märka att det blir mycket lättare när jag är just frimodig, släpper handbromsen och är lite offensiv i stället för tvekande. Då slutar jag bry mig om vad människor ska tycka, för här finns något större, att de ska få höra evangeliet. Då kan jag strunta i sociala förväntningar, och tänka: Nu är det bara jag och den människan inför Gud.

Om du vill växa i frimodighet i att dela din tro, så ta små steg. Fråga Herren om det finns någon i din klass eller på ditt jobb som du kan få vittna för denna veckan – och be om frimodighet att tala när tillfälle ges.

Det blir mycket lättare när jag är just frimodig, släpper handbromsen och är lite offensiv i stället för tvekande.

Men jag skickar också med en utmaning: Gör något du inte vågar! Det kanske är att inleda ett samtal om tron eller att fråga om du får be för någon som behöver helande. För när vi gör något vi inte vågar händer det något i oss. Vi märker att det inte var så farligt, att vi visst vågade och att Herren är med oss när vi stiger ut i det vi inte har kontroll över.

Det kan vara lätt att tänka att jag inte har vad som krävs för att dela min tro, att jag inte har kommit tillräckligt långt som kristen, eller att jag inte har förstått evangeliet bra nog. Detta är inte sant. Det räcker med att du tror på Jesus, då kan du också vara ett vittne för honom. Sedan är det för oss alla en träning att formulera vår tro för andra. Det är en sak att veta något i vårt sinne, en annan sak att kunna formulera det för andra. Just evangelisation är ett jättebra tillfälle till detta, vi tränas i att sätta ord på vad vi egentligen tror på. Det är inte heller till slut våra välformulerade argument som övertygar människor, utan kraften i evangeliet. Du kanske kan ett bibelord, börja med att dela utifrån det. Vi kan lita på kraften i Guds Ord. Paulus säger att Kristus har sänt honom för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar sin kraft (1 Kor 1:17).

För denna sista utmaning vill jag skicka med fyra B:n för evangelisation: Be, Brygga, Börja, Bonda.

Vi kan först och främst be till Jesus för människor och för tillfällen att vittna, och att han då ska ge oss mod och lägga orden i vår mun. (Bönen kan ju och bör också vara en del av alla stegen nedan.)

En del människor kommer dock aldrig ta upp ett sådant samtal på eget initiativ. Här kan ett sätt vara att göra en brygga, det vill säga att, när tillfälle ges, lite smidigt leda in samtalet på frågor om tron, så får man se om folk nappar. Till exempel vid ett samtal om vad folk har gjort i helgen, då har du kanske varit på ett läger och kan berätta lite mer om vad det innebär. 

Man kan också helt enkelt bara börja ett samtal. Börja till exempel med en fråga: “Jag har själv en tro på Gud och det betyder mycket för mig, vad tänker du om sånt, tror du på Gud?” Ofta har människor mer att säga än vad vi tror. 

Till sist har jag med ett B som jag kallar bonda. I nästan alla städer i Sverige finns det  evangelisationssatsningar som anordnas av kyrkor eller kristna organisationer. Häng på en av dessa. Där går man ofta två eller fler i grupp och man kan i början till och med mest hänga med för att se och lära, och sedan själv prova på när tiden är mogen.

Det är värt det!

Det är en utmaning med evangelisation, det kan kännas svårt, ovant, konstigt, läskigt, eller till och med skrämmande att ta steget, men när man får det där samtalet när någon lyssnar och budskapet på något sätt når fram är det en sådan glädje! Det är verkligen mödan värt.