Som svenskar på 2000-talet är vi bland de mest negativt inställda till auktoritet i historien. Vi vill att våra liv ska vara våra egna, fria och äkta, inte inskränkta. Fast det här med frihet och auktoritet är mer komplicerat än vi kanske tror.

I låten ”Svart snö” sjunger Kent ”alla här vill leda men vi följer ändå blint”. Ingen människa är en ö eller sig själv nog. Vi hör och påverkas av alla möjliga röster. Ingen lever utan auktoriteter, frågan är vilken auktoritet vi följer och om den är värd att följa. Om vi lever i förnekelse eller förvirring om vad som är vår auktoritet, kommer vi omedvetet följa det vi kan kalla ”tidsandan”. Man vill ju vara på ”rätt sida av historien”, som det ofta sägs. Problemet är att argumentet bara håller om historien är på rätt sida. Dagens datum är inte i sig ett bra argument för något. 

En del jämför bibelns tillkomst med viskleken: Varje gång historien berättas förändras den. Den liknelsen haltar rejält.

Anta att Bibeln verkligen är Guds ord. Om det är sant, är den som talar till oss i Bibeln någon som känner till världshistoriens början och slut. I så fall vet Gud vad en människa är, både som designer av och deltagare i mänskligheten. En sådan röst vore värd att lyssna till och skulle vara en god auktoritet! Därför blir frågan: Varför tro att Bibeln är Guds ord?

Från Jesus till Folkbibeln

När Jesus hade avslutat detta tal var människorna överväldigade av hans undervisning, för han undervisade dem med auktoritet (Matt 7:28-29a). Jesus ord hade auktoritet, något som märktes både i hans undervisning och hans underverk. Men kan vi lita på att de ord vi läser i en modern bibel faktiskt rätt återger vad Jesus sa? En del jämför Bibelns tillkomst med viskleken: Varje gång historien berättas förändras den. Den liknelsen haltar rejält. Viskleken är utformad just för att göra informationsöverföringen opålitlig, för komisk effekt. Om du var övertygad om att personen du lyssnade till var Gud i egen hög person, skulle du knappast använda visklekens modell för att sprida budskapet! Tvärtom skulle du noggrant undersöka att den som berättade vidare bevarade den ursprungliga meningen. Det är precis vad som hände med Jesus ord.

Evangelierna i Nya Testamentet innehåller ögonvittnens skildring av Jesus ord och liv. De skrevs ned i den miljö där Jesus levt och verkat, medan hans samtida ännu fanns i livet. De kopierades i rask takt, så att kopior spreds över hela den då kända världen, långt före det fanns en centraliserad organisation som hade kunnat kontrollera och manipulera innehållet. De fyra skildringar av Jesus liv som kvalade in i Nya Testamentet gjorde det för att de var allmänt erkända som de bästa och mest spridda källorna. Att skriva av Bibeln för hand är ett hårt och svårt arbete. Naturligtvis smög det sig in fel i handskrifterna, men just tack vare att vi har tillgång till tusentals kopior kan vi kartlägga och spåra de olika varianter som finns, så att vi kan komma närmre originaltexten än vi kan med någon annan antik text. En modern bibelöversättning tar hänsyn till den bästa forskningen om vad som stod i det grekiska originalet, och de flesta anger tydligt när det finns osäkerheter i detaljerna. Det huvudsakliga innehållet är det faktiskt inget tvivel om.

Oavsett vad man på förhand tror om Gud och Jesus finns det goda skäl att lita på Bibeln som en historisk källa. För att vara en så gammal bok finns en oerhört sammanhängande kedja från orden Jesus yttrade till orden vi läser på vårt språk, i vår tid.

Från tillförlitlighet till auktoritet

Att Bibeln är tillförlitlig som historisk källa är inte samma sak som att den har auktoritet i kyrkan och i mitt liv, men det finns en naturlig koppling mellan dem. Om historien om Jesus är sann, så är Jesus verkligen Guds son. Och i så fall kan vi lita på Jesus, och bör lära oss av hur han behandlar resten av Bibeln. Som kristen vill jag ha samma bibelsyn som Jesus hade!

Jesus slänger inte ut Gamla Testamentet utan bekräftar det (se till exempel Matt 5:17-18, och tidningens senare artikel “Bibelns kärna och stjärna”) och ger sina apostlar i uppdrag att föra hans undervisning vidare med den helige Andes hjälp (se till exempel Joh 14:25-26). För den som vill följa Jesus finns det goda skäl att inte bara lyssna till Jesus egna ord, utan att ge hela Bibeln samma status.

Guds röst eller mitt eget eko

Ett av orosmolnen i vår tid är att det offentliga samtalet och informationsflödet allt mer präglas av vars och ens ”ekokammare”, det vill säga att sökmotorer och sociala medier serverar nyheter och information på ett mer individuellt sätt, utifrån vad vi gillar. Det gör det lättare att läsa nyheter och annan information, eftersom man slipper utmanas. Men det kan därmed också öka distansen mellan individen och objektiva fakta.

Om vi vill höra Guds röst i Bibeln, och ha en verklig, levande relation med Gud, måste vi ge Bibeln tillstånd att utmana och korrigera oss. I en bibel utan auktoritet hör vi inte Guds röst, utan bara ekot av vårt eget önsketänkande om hur Gud ska vara. Ett bra test för om Bibeln är ens auktoritet är därför att fråga sig: Läser jag brett i Bibeln, eller bara delarna jag gillar? Låter jag Bibeln läsa och korrigera mig, eller försöker jag ”korrigera” Bibeln så att den bekräftar mig?

Så, varför ska man då bygga sitt liv på en 2000 år gammal bok? För att Bibeln är kommunikation från Gud själv. Vår attityd till orden på sidan speglar vår attityd till Gud.

Foto: Unsplash.com
DELA
Föregående artikelJESUS – prioriterar det viktigaste
Nästa artikelBibelns kärna och stjärna