Gilla artikeln! (Inte gillad än.)

– Steg för steg genom Gamla Testamentet

Genom Gamla Testamentets händelser lär vi känna den Gud som aldrig sviker trots att människan gör det.


När jag läser i Gamla Testamentet slås jag av hur människan är sig lik i alla tider. Precis som dagens människor beskriver texterna personer med olika karaktärsdrag, personligheter och livsvillkor. Som Gud var då, så är Gud idag. Därför är det både spännande och viktigt att läsa Gamla Testamentet. I texterna känner vi igen oss själva och blir påminda om att Gud vill möta oss på samma sätt idag som han mötte människor då.

Jakob – att kämpa med Gud

Kämpar du med din tro? Då är du i gott sällskap! Det gjorde även Jakob, som du kan läsa om i Första Moseboken 32. Han har lurat sin far och bror och flytt för sitt liv till ett främmande land. Efter många år vill han nu återvända hem. Det har blivit kväll och han skall just passera en flod. På andra sidan väntar brodern Esau. Det sista Esau sa innan Jakob flydde var att han skulle döda honom. Jakob är ensam. Kanske tänker han: ”Jag vill inte möta Esau, låt mig slippa! Om jag bara kunde hoppa över morgondagen och vakna upp i övermorgon.” Nu utspelar sig en märklig berättelse om hur en man dyker upp och brottas med Jakob ända till gryningen. Av det samtal som följer visar det sig att den man som Jakob brottats med är Gud själv.

Visst hade Gud kunnat avsluta kampen och säga: ”Oroa dig inte, Esau kommer att ta emot dig med öppna armar” (vilket Esau faktiskt gjorde). Men i stället låter Gud Jakob vara kvar i brottningen. Varför det? Jag tror att Gud låter Jakob fortsätta brottas för att han lär känna Gud i den nära kampen med honom. Kanske är det därför Jakob också säger Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig (1 Mos 32:26). Jakob, vars namn betyder ”bedragare”, får nu istället namnet Israel, ”den som kämpar med Gud”. Livet handlar inte alltid om att förstå Gud – det handlar om att lära känna Gud.

Gud älskar, inte för vad människan gör, utan för att hon är.

Josua – att känna sig otillräcklig

Ibland ställs vi inför utmaningar som känns övermäktiga, precis som Josua. Han får en nästintill omöjlig uppgift. Han ska efterträda Mose, denne historiske gigant som betytt så mycket. Mose, som fört folket bort från fångenskapen, genom Röda havet, tagit emot förbundstavlorna på Sinai och fört folket hela vägen tillbaka till det utlovade landet. Nu ska Josua ta över och leda dem in i landet. Vad tänker Josua om detta? Det står inget om det i texten, men jag tror att Josua känner sig ganska liten. Tänk om han kommer ”sjabbla bort” det som Mose fått åstadkomma? Att efterträda en människa som betytt så mycket, vare sig det handlar om att vara ordförande i ungdomsgruppen eller att bli ledare för folket, är nog för många av oss inte bara roligt. Jag tror att Josua är rädd. Då säger Gud till Josua: Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart du än går (Jos 1:9).

Gud är med dig

Observera särskilt uttrycket Herren din Gud är med dig. Om du bläddrar i Gamla Testamentet kan du se hur ofta dessa ord återkommer: Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig” (Ps 23:4), Jag är med dig säger Gud till Gideon som tycker han har fel släktnamn för att leda folket (Dom 6:16) och hos profeten Jesaja återkommer frasen Var inte rädd, för jag är med dig (t.ex. Jes 41:10). Guds svar på människors oro är alltså inte alltid att det kommer att bli lätt. Den stora poängen är att Gud aldrig lämnar oss ensamma i vår ibland skrämmande livsvandring. När Gud säger ”gå”, så säger han också alltid ”kom!”.

Att Gud tjatar på till exempel Mose, Gideon och Jeremia är inte enbart för att de skall göra något för Gud, utan för att de genom att gå in i uppgiften skall få lära känna Gud.

En himmelsk förälder

Vad det djupast sett handlar om är att Gud vill ha gemenskap med människan. Gud är inte en kosmisk arbetsgivare, utan en himmelsk förälder. Att Gud tjatar på till exempel Mose, Gideon och Jeremia är inte enbart för att de skall göra något för Gud, utan för att de genom att gå in i uppgiften skall få lära känna Gud. Jag tror att det är det här Job menar när han i slutet av Jobs bok utbrister Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon (Job 42:5).

Gud älskar, inte för vad människan gör, utan för att hon är. Profeten Sefanja skriver Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel (Sef 3:17). Genom att du är framkallar du glädje hos himmelens och jordens skapare!

Gud visar också både sin storhet och personliga kärlek i att många av de människor som får betyda något är sådana som vi knappast skulle uppmärksamma.

Personlig omsorg

Gud möter människan på det sätt som hon behöver. Det betyder att den utbrände Elia som går i självmordstankar får möta Gud i en stilla susning (1 Kung 19) medan Mose möter Gud på ett mer dramatiskt sätt i en brinnande buske (2 Mos 3). Gud visar också både sin storhet och personliga kärlek i att många av de människor som får betyda något är sådana som vi knappast skulle uppmärksamma. Rut är icke-judinna och änka, vilket gör henne till en av de lägst ansedda i dåtidens Betlehem. Hon blir stammoder till Israels störste kung, David. David själv är sådan att inte ens hans egen far tror han är att räkna med (1 Sam 16), judinnan Ester bidrar till att hela folket räddas trots att hon är gift med perserkungen, Shamgar har bara en vers i Bibeln (Dom 3:31) – ändå räddade han hela Guds folk mot fienden filistéerna.

Precis detta är problemet. Gud hatar synden, men älskar människan.

Gud är helig

Grundtonen hos Gud är kärlek. Alltså kämpar han mot det som förgiftar skapelsen. Gud är helig, rättfärdig och fruktans-värd. I Jesaja 6 möter Jesaja Gud i templet. Templet är uppfyllt av Herrens närvaro. Jesaja blir naturligtvis fascinerad, samtidigt som han i vers 5 utbrister: Ve mig, jag förgås! Varför? Gud är helig, ’avskild’ från världen. Gud är inte en del av skapelsen – han är Skaparen. Gud är inte drabbad av det gift som spreds i världen i och med syndafallet. Att Gud är helig betyder att synd och Gud inte kan existera tillsammans, och att synden utplånas i mötet med Gud. Problemet är att människan också är förgiftad av synden och alltså inte kan existera i mötet med Gud. Jag tror att det är precis detta Jesaja upplever i mötet med Gud. Jag förgås. Räddningen för Jesaja är ett brinnande kol som renar hans läppar. Utan denna rening eller försoning är han ett hopplöst fall.

Precis detta är problemet. Gud hatar synden, men älskar människan. Därför får vi i Gamla Testamentet mängder av exempel på hur Gud skapar möjligheter till försoning och nystart, tydligast i firandet av den Stora Försoningsdagen (3 Mos 16). Därför pekar också hela Gamla Testamentet framåt mot honom som en dag ska komma och bryta syndens makt, försona människan med Gud och återställa allt.

Den obegripliga kärleken

I Hosea liknas förhållandet mellan Gud och människan vid ett äktenskap där Israel är som en hora som gärna ”prasslar med” avgudar. Trots detta säger Gud: Hur skulle jag kunna överge dig, Efraim? […] Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar (Hos 11:8). Sådan är den Gud som inte sviker trots att människan sviker: För så säger den höge och upphöjde, han som tronar för evigt och heter ”den Helige”. Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är ödmjuk och har en förkrossad ande (Jes 57:15)