Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. Och jag såg en väldig ängel som ropade med stark röst: ”Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?” Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. Men en av de äldste sade till mig: ”Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill.”
Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden. Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. Och när det tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner.
Och de sjöng en ny sång: ”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk
och länder och folk. Du har gjort dem till ett kungarike och till präster åt vår Gud, och de ska regera på jorden.
Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt tronen och varelserna och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen, och de sade med stark röst: ”Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten,
kraften, äran, härligheten och lovsången!”
Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns i dem hörde jag säga: ”Honom som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och makten i evigheters evighet!”
Och de fyra varelserna sade: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.

(Upp 5:1-14)

 

Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre
hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.

(Fil 2:6-11)

Mänskligheten har sedan syndafallet varit befläckad av ondskan, splittrad, och oförmögen att komma överens. Endast en kan förena mänskligheten – Jesus själv, som är den enda värdiga.

I juletid hör man ibland något barn önska sig fred på jorden. Vi som är lite äldre kanske ser detta som en naiv önskan. Men har du tänkt på att bakom denna önskan ligger hoppet om Messias. För vem ska annars förena en så splittrad mänsklighet, präglad av konflikter och polarisering?

Den slaktade kungen

I texten ur Uppenbarelseboken får Johannes se in i det himmelska. I kapitel fyra ser han Gud sitta på sin tron, och i kapitel fem beskrivs Gud hålla i en bokrulle som ingen i hela världen tycks vara värdig att öppna.*

För vem ska annars förena en så splittrad mänsklighet, präglad av konflikter och polarisering?

Men så ser Johannes ett slaktat lamm framför Guds tron. Det slaktade lammet är Jesus, som har segrat genom att ödmjuka sig och ge sitt liv för alla människor. Eftersom han har utgjutit sitt blod och friköpt människor från alla folkslag, är han den enda som är värdig att öppna bokrullen.

Kungen som ödmjukade sig

Eftersom Jesus är helt tvärtom än våra världsledare och kungar är det bara hans rike som kan föra alla folkslag samman. Som Jesus säger i Markusevangeliet 10:42-45 uppträder folkens ledare som herrar över folket, men för dem som följer Jesus ska den som vill vara störst vara de andras tjänare. Jesus själv exemplifierar detta, han som själv inte kom för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (v. 45). I Filipperbrevet beskrivs det hur Jesus ödmjukade sig, han som själv är Gud, och dog på korset. På grund av att han ödmjukade sig är han också upphöjd, så att alla knän ska böja sig inför honom.

Fridsfurste

Om det är någon som är värd alla världsledares böjda knän är det kung Jesus. Lösningen på en splittrad mänsklighet är inte någon viss ideologi, hårdare tag, ekonomisk tillväxt eller teknisk utveckling, utan en person, nämligen han som kallas för fridsfursten (se Jesaja 9:6). Han är den som hör barnens längtan och som en dag ska skapa evig fred på den nya jorden.

* Vad bokrullen symboliserar är en längre diskussion som tyvärr inte ryms här.