När Gud blir människa i Jesus är det inte bara för att lära och undervisa. Gud längtar efter personliga relationer, och det ser vi tydligt i hur Jesus älskar sina vänner. På samma sätt älskar han oss.

Joh 11:17-44

När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer därifrån. Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.
Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om.” Jesus sade: ”Din bror ska uppstå.” Marta svarade: ”Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.” Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?”  Hon svarade: ”Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
När hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade: ”Mästaren är här och kallar på dig.” Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom. Jesus hade inte gått in i byn än, utan var kvar på platsen där Marta hade mött honom. Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig hastigt och gick ut. Då följde de efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där.
När Maria kom till platsen där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.” När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne grät, blev han djupt rörd och skakad i sin ande och frågade: ”Var har ni lagt honom?” De svarade: ”Herre, kom och se.” Jesus grät. Då sade judarna: ”Se hur han älskade honom!” Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasarus inte dog?”
Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. Jesus sade: ”Ta bort stenen!” Den dödes syster Marta sade till honom: ”Herre, han luktar redan. Det är fjärde dagen.” Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?” Då tog de bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ”Far, jag prisar dig för att du hör mig. Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig.” När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom ut!” Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”

Vårt ord Lasarett kommer från namnet Lasarus, som var en av Jesus närmaste vänner. Jesus skulle besöka Lasarus som varit sjuk under en längre tid. När Jesus kommer till Betania där Lasarus bor har han redan varit död i fyra dagar. Sorgen och saknaden är total. Lasarus systrar och andra gråter. Till och med Jesus börjar gråta och de runt omkring säger: ”Se hur han älskade honom!”

När jag läser berättelsen om Lasarus fastnar jag ofta vid denna detalj. Att Jesus själv gråter och folket ser vilken kärlek han har för Lasarus. Vi har alla människor omkring oss som vi älskar, och någon gång har vi nog alla gråtit för att en familjemedlem eller någon vän som vi håller kär farit illa. Då känns det tryggt att veta att Jesus har känt samma sak, att han gråter med oss.

Till och med Jesus börjar gråta, och de runt omkring säger: ”Se hur han älskade honom!”

Men berättelsen slutar inte med sorg och gråt! Jesus kärlek är så stark att den besegrar döden. Jesus säger: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.” Han låter Lasarus uppstå. Jesus visar att han vill ha en evig vänskap med oss människor.

Lärjungen Johannes var vittne till denna händelse och skrev ner den i sitt evangelium. Samme Johannes skrev Uppenbarelseboken som är Bibelns sista bok. I det allra sista kapitlet får vi där ett fantastiskt löfte från Gud: ”Han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som var förr är borta.”

Vilken vän vi har i Jesus, som både gråter med oss och torkar våra tårar, och visar oss att inget kan skilja oss från hans kärlek!