Den syrisk-feniciska kvinnan var nära att mista det dyrbaraste i sitt liv. Hon gick till den enda plats där hon kunde finna en smula hopp.
Markus 7:24-30
Sedan gick han därifrån och kom till trakten runt Tyrus. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla hemligt. En kvinna vars dotter hade en oren ande fick höra om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. Det var en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter. Jesus sade till henne: ”Låt först barnen få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” Hon svarade honom: ”Herre, även hundarna under bordet äter av barnens smulor.” Då sade han till henne: ”För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter.” Och hon gick hem och fann barnet liggande på sängen. Den onda anden var borta.
Det hade varit en diskussion mellan Jesus och några fariséer och skriftlärda om massa olika regler och föreskrifter. Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig (7:6), menade Jesus. Efter diskussionen gick Jesus bort och drog sig undan till en gränstrakt, där han inte var känd. Men så blir Jesus igenkänd och nyheten sprids.
Vi vet inte vad kvinnan hette, om hon var fattig eller rik. Hon var hedning (icke-judisk person). Säkert hade hon provat olika utvägar för att få hjälp. Kanske hade hon anlitat andeutdrivare, genomfört riter och offrat till olika avgudar. Ingen hjälp hade hon fått. Hon var mamma och förtvivlad över att inte kunna hjälpa sitt barn. Hennes dotter var besatt av en oren ande. Kanske var hon och familjen socialt isolerade – men det kan vi inte veta. Så får hon höra att Jesus finns i trakten. Ryktet om honom och hans godhet har nått även till dessa hedniska områden. Hoppet hos kvinnan väcks och hon ger sig ut för att träffa honom.
Hon slänger sig ner framför honom och ber: Herre, hjälp mig! Min dotter är svårt besatt. Jesus ger ett lite märkligt svar: Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna. Hundar, det var judarnas beteckning på dem som inte tillhörde gudsfolket. Jesus vill inte tala nedsättande till kvinnan, men visar prioriteringen i Guds frälsningshistoria. Gud börjar med det judiska folket.
Om det bara finns smulor, så finns det hopp!
Kvinnan reagerar oväntat. Hon ger Jesus rätt. Ja, hon är en hund. Hon är inte värdig. Visst, barnen ska ha maten. Men det blir ju alltid smulor, som faller från bordet! Dem kan hundarna få! De räcker för henne. Det finns en underton av glädje i svaret. Om det bara finns smulor, så finns det hopp!
För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter. Kvinnan blir bönhörd. Hennes längtan, uthållighet och tro förvandlar hennes situation. Hon finner dottern fridfullt sovande där hemma. Vari består hennes tro? Jo, i att hon inte ser någon annan utväg i sin hopplösa situation än Jesus och att hon inte släpper honom.
Denna kvinna hade inte massa regler eller föreskrifter om hur man ska vara utan hon var en syndare som behövde hjälp. Och hon bekände Jesus som Herre och godtog hans ord. Hennes hjärta var inte långt från Jesus. Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket. Saliga är de som sörjer, för de skall bli tröstade (Matt 5:3-4). Tänk, att Guds nåd och kärlek är så stor att smulorna är nog!
