“Varför syndar Jesus?” Så tänkte nog många när de såg Jesus “arbeta” på sabbaten. Hade de inte en poäng?

En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för. Han sade till mannen med den förtvinade handen: ”Ställ dig här i mitten.” Sedan frågade han dem: ”Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?” Men de teg. Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: ”Räck fram din hand.” Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd. Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna för att döda honom. (Mark 3:1-6)

Gud hade lagstadgat för israeliterna att vila på sabbaten och förbjudit dem att göra något som helst arbete (2 Mos 20:10). Det är därför inte så överraskande att man ville anklaga Jesus för att han fortsatte sin verksamhet och helade även på en sabbat. 

Jesus vs. Bibeln

Fariséerna, som var en bibeltrogen religiös grupp på Jesus tid, blev så arga att de beslöt att röja honom ur vägen. Om fariséerna kunde fastställa att Jesus arbetade på sabbaten kunde de med Bibeln (vårt Gamla Testamente) i handen döma honom till döden. Så står det nämligen i 2 Moseboken 35:2. Det verkar alltså som att fariséerna har Bibeln på sin sida och att Jesus går emot Bibelns ord.

Kärlek

Jesus, som är Gud, är den som allra bäst vet hur Bibeln ska förstås. Han visar här att buden är ett redskap för att hjälpa människor (Mark 2:27) och att kärleken till Gud och andra människor är det som alla buden egentligen handlar om (Matt 22:37-40). Det var alltså inte mot Guds vilja att Jesus helade mannen.

I stället visar Jesus vad meningen med reglerna faktiskt är: att älska Gud och sin nästa som sig själv

Jesus menar inte att Bibeln och Guds bud är ogiltiga. I stället visar Jesus vad meningen med reglerna faktiskt är: att älska Gud och sin nästa som sig själv. Sabbaten skulle alltså hjälpa människor till att vila, och inte användas för att hindra någon från att göra gott mot andra människor.

Handling bakom orden

På ett sätt tycker jag att det vore enklast om fariséernas förståelse av buden var den rätta. Då kan ”fromheten” användas som ursäkt för att inte hjälpa dem med behov: min prioritering av den kristna gemenskapen kan bli en ursäkt för att inte bygga relationer och dela Jesus med andra, eller: eftersom jag gett en månadsgåva till kyrkan kan jag gå förbi tiggaren. Men Jesus väljer inte den enkla lösningen. Faktum är att Jesus väljer en väg som är så provocerande, att den till slut leder till att han blir dödsdömd. Jesus fortsätter nämligen med att vara provocerande kärleksfull hela vägen fram till att han avrättas som en syndare, även om han aldrig syndade. Han dog i stället för alla oss som egentligen borde ha blivit dödsdömda för att ha brutit Guds bud.

Därför ska inte vårt fokus vara att se till att andra inte överträder Guds bud. Jesus har tagit vårt rätta straff, och vårt fokus får därför vara att leva i hans förlåtelse och efterlikna honom genom att älska Gud och andra människor, utan ”fromma” ursäkter.