Jag är, alltså är jag

Namnet över alla namn är ”Jag är”. Meningslöst kan tyckas. Men när Jesus säger dessa ord blir människor vansinniga.

Den som läser noggrant i Johannesevangeliet märker kanske att Jesus vid flera tillfällen kallar sig själv några olika saker, sådant som vi väl inte vanligtvis går runt och kallar oss själva. ”Jag är den sanna vinstocken”, eller ”Jag är den gode herden” kan det låta. Det kan hända att vi är så vana vid detta som Jesus säger att vi inte riktigt reflekterar på vad det egentligen innebär. Men för den som hörde Jesus säga det IRL var det något helt otroligt och de flesta blev väldigt provocerade. I Joh 6:34 och en bit fram kan man läsa om ett riktigt praktgräl när Jesus säger att han är livets bröd.

Jesus provocerar

Så vad var det som gjorde att det blev sådana reaktioner, vad betydde det som Jesus sade om sig själv, och vad innebär det för oss? Det finns två svar på den frågan, ett långt och ett kort. Det långa svaret är vad resten av denna följetong kommer handla om. Varje nummer under det kommande läsåret kommer ta upp en av de saker Jesus säger om sig själv.

Vad betydde det som Jesus sade om sig själv, och vad innebär det för oss?

Det korta svaret är: Jesus säger att han är Gud. För att förstå det måste vi gå tillbaka till Gamla Testamentet, närmare bestämt 2 Mos 3:1-15, när Mose talar med Gud i den brinnande busken. Mose frågar Gud vem han är och vem han ska hälsa från till israeliterna när de ska bli befriade ur Egypten. Guds svar är detta: ”Jag är den jag är, säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig”. Ett märkligt svar, man kan undra om Mose blir så mycket klokare. Men också ett svar som låter lite bekant, det är väldigt likt vad Jesus sedan sade om sig själv (ex. Joh 8:58). Och framförallt ett svar som får stora konsekvenser, vi ska här gå in på ett par av dem:

(1) Gud är. Punkt. Gud definieras av sig själv, inte av någon annan. Gud är den han är. Det spelar ingen roll vad vi tänker om honom, vad vi tror om honom, eller vad andra tror (eller inte tror) om honom. Vi behöver alltså inte definiera Gud. Det kan kanske vara en skön insikt, Gud blir varken mer eller mindre verklig, eller för den delen mer eller mindre nära, beroende på vad jag (och andra) tror och säger om honom. För Gud är. Punkt.

(2) Detta är dock en lyx som endast gäller Gud. Vi människor definieras inte av oss själva utan utifrån. Detta är inte en brist hos oss, utan så som Gud har skapat oss. Detta kan förtydligas genom att jämföra oss med pengar. En hundring är i sig själv inte värd någonting (möjligtvis några ören för pappret) utan definieras utanför sig själv, av människan, till ett värde av ett hundra kronor. Likadant kan inte en människa eller något annat skapat definiera sig självt. Vi får vårt värde utifrån. Det är en ibland smärtsam erfarenhet. Vi blir påverkade av andra, hur de ser på oss och hur de bemöter oss. Allra mest påverkar våra föräldrar, men varje relation har betydelse för oss. Men som sagt, detta är inte en brist hos oss, utan så vi är skapade. Framförallt innebär det dock att det är Gud som definierar oss.

Jesus är

Nu säger Jesus att han är. Han säger att han är Gud. Att han inte kan definieras, utan att han är den som definierar. HUR definierar Jesus? Det är det långa svaret som denna följetong kommer att handla om, häng med…