Jesus lilla lamm jag är…

Att Jesus är den gode herden är kanske inte så mysigt som det först verkar. Lite grundläggande herde-kunskap visar att herdar är riktiga tuffingar, till och med så tuffa att det ibland gör ont.

Det finns en härlig gammal barnsång som går så här: ”Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär. Över berg och djupa dalar, upp till himlens ljusa salar. Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär.” Kanske känner du igen den. Min dotter som är ett och ett halvt kan redan alla rörelserna, hon fullkomligt älskar sången. När jag var liten hade jag dessutom en tavla över min säng som föreställde just detta: Jesus med ett litet lamm på axlarna bredvid en farlig fors, vänd mot en vackert strålande sol som långsamt håller på att gå ner. Allt verkar väldigt härligt och mysigt, Jesus är verkligen den gode herden!

Vi är värda att leta efter när vi har gått vilse

När vi nu har kommit en bit in i följetongen så kan en liten repetition vara på sin plats: Varje nummer handlar om en av de saker Jesus säger om sig själv. Och det som varje del i följetongen också försöker säga något om är: Vad har det med mig och min verklighet att göra? Varje gång Jesus säger ”jag är” så påstår han att han ÄR Gud. Och varje gång säger han något om HUR Gud är, och hur han ser på, eller definierar, oss människor. Och grejen är att det är mycket smartare att låta Gud berätta vad en människa är och hur hon ska vara, än att lyssna på allt möjligt trams som media och modebloggar och reklambilder försöker lura i oss.

… mina ben han bryter.

Nu säger Jesus alltså att han är den gode herden. Och förmodligen sätter vi genast igång och tänker på härliga barnsånger och idylliska bilder med små gulliga får. Kanske kommer du också att tänka på den fina liknelsen när Jesus säger att Gud är som en herde som lämnar sina andra får för att leta upp det får som har gått vilse. Sådan är verkligen Gud, visst är det gött! Men med det sagt ska jag, med risk för att förstöra myset, fördjupa er herde-kunskap och berätta vad en herde gör efter att han hittat ett får som har sprungit bort: Han knäcker fårets ben. Den gode herden knäcker benet! Varför? Jo, för att sedan gipsa det och bära fåret på sina axlar tills benet läkt igen. Konstnären som målar de där tavlorna av Jesus med fåret på axlarna brukar visst missa detaljen med det gipsade benet, det kanske inte är tillräckligt mysigt. Men så här gjorde herdar med får. De visste att när benet väl har läkt kommer fåret aldrig, under hela sitt liv, att lämna herden igen.

Herden utmanar och prövar

Detta säger alltså något om hur Gud ser på oss människor, och vad han gör för att vi ska komma närmare honom. Dels att vi är värda att leta efter när vi har gått vilse. Men också att vi behöver utmanas och uppfostras för att lära oss att hålla oss nära honom.

Kanske kan det också lära oss någonting om hur vi kan se på motgångar och problem i våra liv. Förhoppningsvis bryter Gud inte benet på oss i bokstavlig mening. Men att en god herde tydligen kan bryta benet på sitt får innebär att Gud inte bara gör livet lätt och smidigt för oss. Snarare tvärtom, det verkar som om de saker vi får kämpa med i våra liv är det som verkligen drar oss närmare Gud. För det är då det visar sig att vi verkligen behöver honom.

Foto: pixabay.com
DELA
Föregående artikelHur och när får man den helige Ande?
Nästa artikelSke din vilja