Du har antagligen spelat innebandy eller fotboll någon gång. Kanske minns du någon gång då du haft ett bra läge för att göra mål: du tog sats, sköt, men missade! – Synd! skrek någon bakom dig. Antagligen visste inte personen som skrek det vad det egentligen betydde. Men ordet synd kommer från ett hebreiskt ord som betyder just ”att missa målet”. Det handlar om att missa Guds mål, Guds tanke med våra liv.  

Synd i bibeln

Gud har en vilja och hans vilja är alltid god. Att synda är att göra mot Guds vilja, och vi människor gör det gång på gång. Så har det varit sedan mänsklighetens första synd som vi kan läsa om i 1 Mos 3. Precis som då, i det så kallade Syndafallet, ser vi ofta synden som en genväg till något gott. Vi litar inte på Guds godhet utan försöker fixa det själv. Vi förstår ofta att det är fel, att det finns ett bättre alternativ, men frestelsen växer och kan få överhanden. Den som stjäl vill ha det goda han eller hon stjäl, den som begår äktenskapsbrott längtar på ett djupare plan efter det goda som bara äktenskapet kan ge. Och synden visar ofta inte sitt rätta, fula ansikte förrän efter vi har syndat. Men Guds Ande vill leda oss mot att förstå och agera innan vi gör fel. För synden leder aldrig till något verkligt gott – den leder bort från Gud.

Vi har ”fallit” bort från Gud och blivit förstörda.

Synd i oss

Men när Bibeln talar om synd beskrivs det som något mer än bara ett tillfälligt omoraliskt beteende. I psalm 51 säger David: I synd är jag född. Inom luthersk tradition talar vi ofta om något som kallas för ”arvssynd.” Det är egentligen inte från Luther som termen kommer, utan läran om arvssynden började formuleras redan på 300-talet. En tanke med denna lära är att synden inte bara är något vi gör ibland, utan den präglar oss så att vi är syndare – syndafallet präglar hela vårt släkte. Vi har ”fallit” bort från Gud och blivit förstörda. En bra övning när det gäller att se sin egen synd är att sätta in sitt eget namn i Paulus beskrivning av kärleken i 1 Kor 13: Kärleken är tålmodig och god, den avundas inte, osv. Den övningen ger ett ganska bistert kvitto på läran om arvssynden. Vi kan aldrig riktigt förstå djupet och innebörden i Jesu kors och Guds räddningsplan, förrän vi förstått synden och syndafallet. Vi är beroende av Jesus nåd för att få bukt med synden. Läran om arvssynden är också ibland en hjälp för oss att visa kärlek även när andra (eller vi själva) misslyckas.

Syndens konsekvens

Syndens lön är döden, står det i Rom 6:23. Gud som är alltigenom god kan inte tolerera någon ondska i sin närhet. Därför satte han en gräns för synden och straffade den med döden – annars hade ju synden varat för evigt. Gud kan på samma sätt inte ta in ondska i himlen, då vore det ingen himmel. Syndens konsekvens och straff är fruktansvärt i ordets rätta bemärkelse, men det hade blivit ännu värre utan det.

Synden besegrad!

Bara genom Jesu död på korset, i hans blod, finns förlåtelse för synden. Men där finns å andra sidan en fullkomlig, fullständig och total förlåtelse. Om än era synder är blodröda kan de bli vita som snö, skriver Jesaja (Jes 1:18). Detta är en förlåtelse som utplånar vår synd. När Jesus dör segrar han över synden! Det innebär att vi kan be om förlåtelse på grund av att Jesus offrat sig för oss och tagit straffet för vår synd. Synden behöver inte längre leda till döden!

Kamp mot synden

Men det innebär också att vi varje dag kan, och ska, kämpa mot synden – i Jesus namn. Den helige Ande vill avslöja, påminna och ge oss kraft att bryta med synden. Vi har, som Luther säger, behovet av ”daglig omvändelse.” Till sist har vi också ett hopp om ett liv efter detta, där synden inte ska ha någon makt, där den inte ska finnas till längre, just på grund av vad Jesus gjorde på korset.