Bibeln säger om sig själv att den är sann och om vi ska kunna lita på frälsningshistorien måste vi också kunna lita på historiska detaljer. Men går detaljerna verkligen alltid ihop? Här ska vi se närmare på de till synes motstridiga bilder som möter oss hos Matteus och Lukas (i Apostlagärningarna) om Judas död.

Låt oss först se vad Lukas säger:

För pengarna som han fick för sitt brott skaffade han sig ett jordstycke. Och han föll framstupa, så att buken brast och alla inälvor rann ut. Detta blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och det jordstycket kallades på deras språk Akeldamak, Blodsåkern. (Apg 1:18)

Och Matteus, efter att Judas ångrade sig:

Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig. Översteprästerna tog mynten och sade: ”Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.” Och de beslöt för dessa pengar köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför kallas den åkern än idag för Blodsåkern.
(Matt 27:5–8)

Här har vi två versioner av hur Judas dog samt två förklaringar till varför åkern där han dog hette Blodsåkern.

Båda förklaringarna är rimliga och även om vi inte vet exakt vilken – eftersom vi inte kan göra någon brottsplatsundersökning – så visar det att Matteus och Lukas framställningar inte alls behöver säga emot varandra.

Matteus och Lukas har två olika sätt att skriva därför att de vill lyfta fram olika saker men det innebär aldrig att någon av dem får förvrida fakta. Matteus skriver främst för att visa hur GT har uppfyllts i Judas död. Han citerar Hes 11:12–13 och Jer 32:6–12 som talar om krukmakeri (vilket syftar på Krukmakaråkern) och de 30 silverpenningarna. Lukas däremot inriktar sig på att visa hur rättvis Judas död var. Jämför till exempel med Apg 12:21ff om Lukas förklaring till Herodes Agripa I plötsliga död så som en Guds rättfärdiga dom.

Båda författarna kallar åkern, som köptes för de 30 silverpenningarna Judas fick för sitt förräderi, för Blodsåkern. Matteus därför att översteprästerna köpte den för blodspengar (Jesu blod) och Lukas därför att Judas blod utgöts där. Nu är det inte någon egentlig motsättning att en plats namn kan ha olika förklaringar. Det finns många exempel på detta i dag. En annan förklaring är att det även i Apg kan ha varit översteprästerna som gick och köpte fältet eftersom uttrycket Judas ”skaffade sig en åker” kan översättas som att en åker ”kom i hans ägo”. I vilket fall var det de 30 silverpenningarna som gick till att betala med och i båda fallen så skulle namnet ha varit kopplat till Judas och/eller Jesu blod.

Lukas hemska beskrivning att Judas buk öppnades behöver inte heller motsäga att Judas hängde sig. Grenen som han hängde sig i (på Blodsåkern) kan ha brustit så att han ”fallit framstupa” eller kan hans buk helt enkelt ”svällt upp” (vilket är en annan möjlig översättning). Båda förklaringarna är rimliga och även om vi inte vet exakt vilken – eftersom vi inte kan göra någon brottsplatsundersökning – så visar det att Matteus och Lukas framställningar inte alls behöver säga emot varandra. Det viktigt att understryka att Matteus och Lukas vill säga något mer än bara att Judas dog genom självmord, i så fall skulle deras beskrivningar ha varit enkla och uttryckslösa.

Genom dessa reflektioner kring Judas död ser vi hur något som först såg ut som en oöverkomlig svårighet och ett hot mot bibelns trovärdighet kan ges rimliga förklaringar.