Gilla artikeln!(1 gillar)

En av de första sakerna man slås av när man ser på Skam är att det är så få vuxna som syns i bild. 

SKAM-artikel, del 2 av 8

Detta är en artikelserie i åtta delar av Olof Edsinger som tidigare publicerats på norska i vår systertidning iTro www.itro.no samt på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida www.sea.nu.

Insidan vill med denna artikelserie inte uppmuntra sina läsare att titta på Skam. Det finns många goda skäl för att avstå från det, även om det också finns skäl för att titta. Insidan vill istället ge redskap till dem som tittar, genom att påminna om och ge hjälp i reflektionen kring vad det är vi ser på och hur det påverkar oss.

Olof skriver: ”Målet är att serien ska hjälpa dig att förstå, men också ställa kritiska frågor till, den typ av livsstil och värderingar vi får blicka in i genom Skam.”

Det gäller på festerna – utom när polisen dyker upp för att grannarna har klagat, eller för att kontrollera att det inte förekommer några olagliga droger.

Det gäller i skolan – där det visserligen passerar en och annan lärare, men där dessa till stor del fungerar som statister, ibland utan att man ens ser deras ansikten.

Det gäller hemmen – där vissa bor i kollektiv och andra (i alla fall William) i en lägenhet utan sina föräldrar. Eva bor visserligen hemma, men håller mest till nere i källaren (med ingång genom fönstret) och även i övrigt verkar det sådär med kopplingen till vuxengenerationen.

Splittrade och frånvarande familjer

En viktig förklaring till detta är de många splittrade familjer som vi får lära känna under seriens lopp. I slutet av den första säsongen får vi veta att Isaks pappa precis har lämnat familjen, och att hans mamma därför är i upplösningstillstånd (1:9). Två avsnitt senare berättar Eva att hennes föräldrar flyttade från Bergen till Oslo i samband med att de skildes (1:11). Mamman är dessutom borta i tjänsten varannan vecka, och det kan gå lång tid mellan att de ses ”på riktigt”.

William och Noora

I andra säsongen förklarar William för Noora att hans pappa bor i London och att hans mamma lever med sin nya kille (2:3). Längre fram förtydligar han att pappan är arbetsnarkoman och att mamman är ett vrak som går på valium och vitvin (2:8). Lite senare visar det sig också att det bakom detta döljer sig en familjetragedi, där Williams halvbror Nikolai tog med sig sina syskon i bilen (han var då 11 år gammal), vilket slutade med en olycka där deras lillasyster omkom.

Noora, å sin sida, berättar för William att hon är ett oplanerat ensambarn, vars mamma är sexolog och pappa psykolog (2:6). Hennes upplevelse är att föräldrarna egentligen aldrig har brytt sig om henne, utan bara sig själva och sitt gemensamma sexliv. ”De är lyckliga utan mig, och jag är lycklig utan dem”, säger hon. De hörs bara av någon gång i månaden.

De viktigaste relationerna i kompisgängen

Mot den här bakgrunden är det inte konstigt att de vuxna har så svag ställning i Skam-karaktärernas liv. De representerar en generation som på många sätt har svikit – som har satt sina egna barn i andra hand. En av de få vuxna som ger ett genuint sympatiskt intryck, och som därför också får möjlighet att förmedla lite goda råd till bland annat Vilde, är skolsköterskan.

De klart viktigaste relationerna i Skam är i stället de som finns i själva kompisgängen. Här är vänskapen både stark och uthållig. Samtidigt finns det förstås någonting djupt tragiskt i det som skildras. Tanken är ju ändå att vi ska kunna vända oss till våra föräldrar (eller andra vuxna) för att få stöd, för att ställa våra frågor och för att låta oss själva utmanas i våra ställningstaganden.

När livet kraschar

Särskilt smärtsamt blir det när vi slungas in i den panik som uppstår hos Noora när hon misstänker att hon har blivit våldtagen, men inte har någon i närheten som hon kan anförtro sig åt (2:8). Om inte förr är det ju när livet kraschar som vi behöver varandra. Och då inte bara våra jämnåriga vänner – hur fina de än är – utan personer med mer livserfarenhet än vi själva. Om inte våra föräldrar, så kanske mormor och morfar, eller pastorn eller ungdomsledaren – eller kanske skolsköterskan?

Kallelsen att värna om familjen

Den vision som målas upp i Bibeln är den som kan beskrivas som ett samhälle där generationerna får både möta och komplettera varandra. Gamla testamentets profeter blickar fram emot en tid då Gud ”skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder” (Mal 4:6). Detta är ett av skälen till att kyrkan i alla tider har velat värna om familjen, och om att vi så långt som det är möjligt ska försöka undvika skilsmässa.

De trasiga familjerelationerna i Skam är en konkret illustration av den skada som kan uppstå när kontakten mellan generationerna inte fungerar som den ska.

Foto: SVT Beskrivning: Mahdi Disi (Sacha Kleber Nyiligira), Isak Valtersen (Tarjei Sandvik Moe), Jonas Noah Vasquez (Marlon Langeland) och Magnus Fossbaken (David Alexander Sjøholt).
Gilla artikeln!(1 gillar)
Olof Edsinger
Arbetar med ledarutveckling inom NLM Ung i Norge och som kursföreståndare för lärjungaskolan I Mästarens fotspår. Författare och debattör. Bor i Uppsala.
DELA
Föregående artikelSKAM #3 – En sexfixerad värld
Nästa artikelSKAM #1 – En introduktion