Gilla artikeln!(2 gillar)

I en artikelserie om Skam är det naturligt att säga några ord om själva begreppet ”skam”. Vad står detta för, och hur möter vi det i TV-serien? 

SKAM-artikelserie, del 4 av 8

Detta är en artikelserie i åtta delar av Olof Edsinger som tidigare publicerats på norska i vår systertidning iTro www.itro.no samt på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida www.sea.nu.

Insidan vill med denna artikelserie inte uppmuntra sina läsare att titta på Skam. Det finns många goda skäl för att avstå från det, även om det också finns skäl för att titta. Insidan vill istället ge redskap till dem som tittar, genom att påminna om och ge hjälp i reflektionen kring vad det är vi ser på och hur det påverkar oss.

Insidan vill med denna artikelserie inte uppmuntra sina läsare att titta på Skam. Det finns många goda skäl för att avstå från det, även om det också finns skäl för att titta. Insidan vill istället ge redskap till dem som tittar, genom att påminna om och ge hjälp i reflektionen kring vad det är vi ser på och hur det påverkar oss.

Olof skriver: ”Målet är att serien ska hjälpa dig att förstå, men också ställa kritiska frågor till, den typ av livsstil och värderingar vi får blicka in i genom Skam.”

Allra först kan vi kanske säga några ord om skillnaden mellan skam och skuld. En konkret skillnad är nämligen att skuld handlar om något objektivt – typ att man har sagt eller gjort något fel – medan skammen till stor del sitter på insidan.

Skam vs. skuld

Skam är något som uppstår när vi inte har levt upp till våra egna eller andras förväntningar; den får oss att känna oss misslyckade, otillräckliga och svaga. Till skillnad från skulden behöver skam därför inte handla om att vi har gjort något som är fel; snarare handlar den om att hela vi känner oss fel. Att vi inte duger i våra egna eller andras ögon.

Få scener i Skam talar så starkt till oss som när William försöker trycka ned Vilde i skorna med orden: ”Om du tror att jag ser dig som ett slags trofé så tar du fel. För det är du inte tillräckligt fin för.” (1:7) För Vilde får Williams ord katastrofala följder: det är detta som får hennes liv att tippa över till att fastna i ätstörningar.

Just rädslan för att inte duga tycks vara roten till väldigt mycket av vår skam. Rädslan för att inte passa in, för att inte få den kärlek och bekräftelse som vi längtar efter. Eller som ”psykologen” Noora säger till William när hon ska analysera hans beteende mot Vilde: ”Blev du aldrig bekräftad som barn? Skröt aldrig din mamma över dina teckningar?”

Skam har med våra relationer att göra

Skam har i grunden med våra relationer att göra, och detta löper som en röd tråd genom hela TV-serien. Några exempel:

I första säsongen vilar det ett moln av skam över Evas relation till Ingrid, efter att hon ”tagit” Ingrids pojkvän innan de formellt hade gjort slut. Längre fram utbryter en cat fight på skolgården efter att det uppdagats att Eva på en fest har kysst en annan flickas pojkvän – varpå hon över en natt blir hela skolans hatobjekt.

I andra säsongen möter vi skammen hos Noora, när hon misstänker att hon har blivit våldtagen.

I tredje säsongen får vi följa Isak när det går upp för honom att han är homosexuell – inklusive den vånda som han känner över att ”komma ut” inför sina nära och kära.

Gud bryr sig

I Bibeln möter vi gång på gång budskapet att Gud bryr sig om dem som brottas med sin skam. Ofta kan vi läsa om hur Jesus sökte upp dem som befann sig längst ned på den sociala skalan – de som majoriteten inte ville ha med att göra. Det handlade om tullindrivare, prostituerade, samarier och spetälska.

Jesu sätt att möta oss i skammen börjar alltid med att han ser oss sådana vi faktiskt är. Han bryr sig om oss och älskar oss, även när människorna runtomkring vänder sig emot oss. Som någon har sagt: ”Det fantastiska med Jesus är att han känner oss bättre än någon annan – och att han trots detta älskar oss mer än någon annan.”

Bibelns budskap är också att Jesus har tagit sig an det som är skuldens problematik i våra liv. Samtidigt som han upprättar oss i vår självkänsla, vill han alltså hjälpa oss att själva orka ta ansvar för det som har blivit fel i våra liv. Det är detta vi gör när vi ber om förlåtelse för vår synd.

Jesus har segrat över både skammen och skulden

Det är därför som kyrkan har valt korset som symbol för hela den kristna tron. Korset, säger Bibeln, är en symbol för Jesu seger över både skammen och skulden, över både synden och den dåliga självkänslan. På korset visar Jesus hur mycket han älskar oss, samtidigt som han själv går i döden för våra felaktiga handlingar.

Därför får vi också ta till oss den uppmaning som Skriften ger oss: ”låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron” (Hebr 12:1–2).