Gilla artikeln!(1 gillar)

Få saker har en sådan kraft att förändra våra tankar och värderingar som berättelsen. Argument och logik i all ära, men när vi drabbas av en story som berör oss på djupet är det som att alla våra tidigare försvar smälter bort. Vi blir fångade i berättelsens grepp – och vi tycker om det.

SKAM-artikelserie, del 8 av 8

Detta är en artikelserie i åtta delar av Olof Edsinger som tidigare publicerats på norska i vår systertidning iTro www.itro.no samt på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida www.sea.nu.

Insidan vill med denna artikelserie inte uppmuntra sina läsare att titta på Skam. Det finns många goda skäl för att avstå från det, även om det också finns skäl för att titta. Insidan vill istället ge redskap till dem som tittar, genom att påminna om och ge hjälp i reflektionen kring vad det är vi ser på och hur det påverkar oss.

Olof skriver: ”Målet är att serien ska hjälpa dig att förstå, men också ställa kritiska frågor till, den typ av livsstil och värderingar vi får blicka in i genom Skam.”

Ofta kan film och TV fungera på just detta sätt. Vi dras in i något som är större än oss själva, och när vi kommer ut på andra sidan inser vi att vi har förändrats även på insidan. Att vi har börjat applådera saker som vi tidigare ställde oss tveksamma till.

När ungdomspastorn hejar på älskarinnan

Maria Celine Lundeby berättade om detta i en artikel på iTro.no förra sommaren. Hon beskrev hur hon – som till vardags jobbade som ungdomspastor – satt och tittade på Grey’s Anatomy på TV, och hur hon plötsligt insåg att hon faktiskt hoppades att en av karaktärerna skulle få ihop det med sin älskarinna i stället för med sin fru.

Det tog ett bra tag innan det gick upp för mig att jag satt framför skärmen och hejade på otrohet, säger Maria. Och så lägger hon till:

– Även om jag har blivit mer medveten om detta nu upptäckte jag att samma mekanism slog till mot slutet av säsong två av Skam: Jag hoppades att William och Noora skulle ha sex. Trots att jag inte tror att det är Guds goda vilja att ha sex utanför äktenskapet. Jag måste koppla in mitt huvud och förnuft och inte sitta framför skärmen utan filter.

Faktum är att samma sak kan sägas om Noora själv. Hon har tidigare valt att avstå från både sex och alkohol, men genom relationen till William förändras hennes värderingar när det gäller detta. Både Maria och Noora är alltså exempel (ett riktigt och ett påhittat) på hur vi kan påverkas såväl av våra relationer som av vad vi matar våra sinnen med.

Vad låter vi våra tankar och värderingar formas av?

På ett sätt kan kanske detta låta självklart. Men jag tror ändå att det är värt att påtala. För det innebär ju också att vi har ett ansvar för vad vi låter våra tankar och värderingar formas av. Och första steget är förstås att vi inser att vi påverkas av vad vi tittar på.

I dagens samhälle uppmanas vi i många lägen att följa våra känslor mer än våra värderingar i stort. I Skam möter vi detta både direkt och indirekt. Ett exempel kan vara Williams ord till Noora, när de diskuterar om de ska flytta ihop eller inte: ”Kan du inte bara strunta i vad som är rätt och fel och göra vad du känner för?” (2:11). Ett annat exempel kan vara Isaks slutreplik i säsong tre: ”Det är bara en sak som vi kan veta säkert: att livet är nu” (3:10).

Det sista citatet kan säkert tolkas på lite olika sätt. I en mening är det ju självklart att livet pågår här och nu. Vad som däremot är allt annat än självklart är att vi därför bara borde leva för nuet. Det finns ju trots allt en framtid, och våra val i dag kan få enorma konsekvenser för vår morgondag.

Med evigheten i sikte

För oss som vill ha Bibeln som utgångspunkt för våra liv finns det dessutom ett ännu större perspektiv att ta hänsyn till, och det är evigheten. Faktum är att vi som Guds barn i den här världen är kallade att leva så att vårt sätt att tänka, tala, handla och prioritera präglas av att livet som vi lever inte alls bara handlar om här och nu!

Särskilt viktigt blir detta när saker dras till sin spets, till exempel när vi hamnar i situationer då vi får lida (eller till och med dö) för vår kristna tros skull. Just det som i dag händer med många kristna i Mellanöstern. Det vore förstås helt orimligt att lida för sin tro om det inte fanns ett större perspektiv – nämligen det hopp som alla kristna bär på och som handlar om en evighet tillsammans med Jesus.

Bibelns stora berättelse

Till slut tänker jag därför att det är här som vi möter mycket av det som är kyrkans utmaning, både i mötet med karaktärerna i Skam och med alla oss som identifierar sig med dessa: Vi behöver hjälpas åt att måla upp det som är Bibelns stora berättelse. Den som börjar med skapelsen och syndafallet, som fortsätter med att tala om hur Jesus kommer in i världen och som avslutas med Jesu återkomst där han ska skapa en ny himmel och en ny jord.

Det finns en kraft i berättelsen som vi får kontakt med varje gång vi ser på ett välgjort drama – som Skam eller någon annan film eller TV-serie. Men den bästa berättelsen av dem alla är ändå den vi möter mellan Bibelns pärmar. När vi låter denna story prägla våra liv här och nu kommer det att förändra våra omständigheter i grunden.

Då kan vi leva liv som inte längre behöver präglas av vare sig skuld eller skam, men som Nya testamentet talar om som ”Guds barns härliga frihet” (Rom 8:21). Vill även du vara en del av detta äventyr?

Foto: SVT Beskrivning: Chris (Ina Svenningdal), Eva (Lisa Teige), Sana (Iman Meskini), Vilde (Ulrikke Falch) och Noora (Josefine Frida Pettersen)
Gilla artikeln!(1 gillar)
Olof Edsinger
Arbetar med ledarutveckling inom NLM Ung i Norge och som kursföreståndare för lärjungaskolan I Mästarens fotspår. Författare och debattör. Bor i Uppsala.
DELA
Föregående artikelSKAM#7 – Skam och homosexualitet
Nästa artikelDags att vila!