Vem är Jesus – egentligen?

När denna följetong inleddes i september förra året så började det med att Gud kallar sig själv ”Jag är”. Han är den som inte behöver beskrivas av någon annan. Han finns och han är den han är oavsett vad vi tänker eller tycker om honom.

Vi som människor kan inte definiera oss själva; vi är beroende av Gud och av varandra. För att beskriva oss själva måste vi säga något mer: Jag är en människa, jag är Johannes, jag är Guds barn. Det innebär att vi måste välja vem eller vilka som vi ska låta definiera oss. Ska vi låta kompisar och dåliga förebilder definiera oss eller ska vi låta Gud definiera vilka vi är? I följetongen har vi fått följa vad det skulle innebära att låta Gud säga oss vilka vi är.

Jag är Vägen

När Jesus säger ”Jag är” om sig själv så får det konsekvenser också för oss, eftersom han varje gång dessutom säger något mer. När vi nu är framme vid den sista delen i följetongen säger Jesus: ”Jag är vägen, sanningen och livet.” Dessa ord kommer mitt i ett böljande, sprudlande samtal mellan Jesus och lärjungarna. Men samtalsämnet är allvarligt, och lärjungarna överöser Jesus med frågor. Det är strax innan påsk och det har börjat gå upp för dem att något är på gång. Jesus har sagt att han ska dö, det svartnar på ögonen på Petrus och han frågar ”vart går du?” (Joh 13:36). Det känns som om vi kommer förlora dig. Det är lätt att förstå Petrus – vi vet hur oro, fruktan, rädsla och bekymmer plågar oss. Då svarar Jesus först att vi inte behöver vara rädda: ”Känn ingen oro.” Och sedan säger han varför vi inte behöver vara oroliga: Han går för att göra i ordning för oss i himlen! Han går för att röja väg. ”Jag är Vägen!”’

Sanningen är en person

Jag är Sanningen

Då ställer Tomas nästa fråga till Jesus: ”Vi vet inte vart du går, hur kan vi då känna vägen?” Det är som om Tomas säger: men HUR kommer vi dit? Man kan känna igen sig i Tomas – det är inte lätt att veta vilken väg som är den rätta, det finns så många tankar och åsikter och jag känner mig så osäker. Då svarar Jesus: ”Du behöver inte vara osäker, för Jag är Sanningen! Ni har ju lärt känna mig.” Sanningen är inte en massa teorier eller åsikter, sanningen är en person! Sanningen är ingenting du kommer fram till genom att använda du hjärna, du behöver ditt hjärta. 

Jag är Livet

Då ställer Filippos ytterligare en fråga. Han ber Jesus: ”Kan du visa oss Fadern?” Det är som om han undrar: Men hur vet man vad som är sanningen? Man kan förstå frågan, man vill gärna se Gud, vara säker på honom. Ha bevis, inte gå runt och känna sig löjlig i sin tro. Kanske ha något att slå i huvudet på den som rynkar på näsan åt ens tro. Jesus svarar: ”Den som har sett mig har sett Fadern.” När du känner mig så vet du precis hur Gud är, när du pratar med mig vet du hur det är att prata med Gud. Och så här kan du veta vad som är sanningen: ”Jag är Livet.” Överallt där du ser godhet, varje gång du känner livsglädje, alla som försvarar livet – där är Gud, där är sanning, där är Jesus.

Lyssna till Jesus

Detta innebär att all sanning blir en kontaktyta med Gud, hur oandlig den än verkar. Och att all lögn skiljer oss från Gud, hur andlig den än verkar. In i minsta detalj i livet. När Gud får berätta för dig vem du är så berättar han att han har gjort i ordning för dig i himlen. Att du genom att lära känna sanningen, alltså Jesus, är på väg dit. Och att sanningen handlar om att i sitt liv göra som Jesus: Välja godheten och värna om livet. Lyssna till honom!