”Vem säger människorna att jag är?”

Jesus ställer frågan om vem människorna säger att han är. Lärjungarna svarar: Några säger Elia, andra Johannes döparen. När de själva får frågan svarar Petrus: Du är Messias, den levande Gudens Son.

Det har ofta varit lättare att tro på Gud än att acceptera att Jesus är hans Son. Frågar man en ”vanlig svensk” om han/hon tror på Gud så skulle gissningsvis fler svara ja, än på frågan om de tror att Jesus är Guds enfödde Son. Jesus är det svårare med, för han kommer med anspråk, med undervisning, med utmaningar och befallningar. Jesus är för vissa saker, och han är emot andra; han blir upprörd, arg, driver ut de som handlar på tempelplatsen med en provisorisk piska. Han gråter när hans vän Lazaros dör. Han älskar sina vänner och talar förtroligt med dem.

Och just precis sådan är Gud. Inte på något annat sätt än Jesus. Gud identifierar sig fullt ut med Jesus. Som vi är mot Jesus, så är vi mot Gud (Luk 10:16). För ”jag och fadern är ett”, säger han (Joh 10:30). För denna bekännelse får Jesus senare ge sitt liv.   

Vi bekänner oss till och tillber alltså en enkel judisk snickare från Nasaret, vän till bland annat Petrus; att han är Guds enfödde Son, vår Herre.

Frågan om vem Jesus är, är ständigt aktuell, brännande. På de första kyrkomötena diskuterades detta, vem är den mannen? Är han Gud? Är han människa? Förhållandet mellan Jesus mänsklighet och hans gudomlighet var en het stridsfråga. Vilken ”del” av Jesus är mänsklig, vilken ”del” av Jesus är gudomlig? Kyrkans första ledare svarade, med anmärkningsvärd enighet: han är fullt ut människa, och fullt ut Gud, samtidigt. På alla sätt.

Vi bekänner oss till och tillber alltså en enkel judisk snickare från Nasaret, vän till bland annat Petrus; att han är Guds enfödde Son, vår Herre.

Trosbekännelsen är en sammanfattning av apostlarnas undervisning om Jesus. Det bibelord från Lukas som tidigare hänvisats till talar om att apostlarna har fullmakt från Jesus att frambära budskapet om vem han är. Detta budskap om vem Jesus är, finns bevarat i den Apostoliska trosbekännelsen, som egentligen är en uppradning av olika bibelord eller bibelsammanhang i Nya Testamentet.

Den andra trosartikeln finns i tre former i de tre olika trosbekännelserna, den Apostoliska trosbekännelsen, den Nicenska trosbekännelsen och den Athanasianska trosbekännelsen. Vanligtvis används den Apostoliska, ibland den Nicenska.

I den andra trosartikeln framgår att:

• Jesus är född av Gud. Det är alltså något speciellt med Jesus. Han är inte bara en vanlig människa. Han kommer från Gud. Titeln Kristus har med detta att göra. Det är en grekisk omskrivning av hebreiskans Messias som betyder den smorde. Om vi läser Gamla Testamentet så ser vi att Messias skulle upprätta Guds rike, han skulle vara kung (det vill säga han skulle regera), präst (det vill säga vara folkets länk till Gud) och profet (det vill säga förmedla Guds budskap, Guds Ord till folket).
• Jesus är Herre. Denna formulering rymmer för det första en anspelning på den gammaltestamentliga omskrivningen av Guds namn, som i våra biblar översätts med ”Herren”. Det är alltså en bekännelse av att Jesus är ett med Gud: Guds son. För det andra är det en direkt konfrontation med det romerska riket, vars kejsare gärna kallades ”Herre”. Vi bekänner alltså ett Jesus är den som har den yttersta rätten att bestämma över oss, han är Herren, vi är tjänare.
• De följande formuleringarna är Jesu ”CV”, hans Curriculum Vitae, hans levnadsbeskrivning. Jesus var fullt ut också en vanlig människa, som föddes av en vanlig mor, levde, pinades under en vanlig politisk härskare och dog.
• Sedan följer uppståndelsen, den händelse som gör att lärjungarna är beredda att dö för Jesus; ett bevis för att han är den han sade sig vara. De vet att döden inte är slutpunkten, utan att Jesus har gått före och öppnat vägen till det eviga livet.
• Sist kommer Jesus återkomst. Vi bekänner att Jesus en dag skall komma tillbaka i all sin makt för att upprätta sitt rike. Han skall komma tillbaka ”såsom han togs ifrån oss” (Apg 1). I det hoppet lever kyrkan.

Kristen tro handlar om Jesus. Den andra trosartikeln är den längsta. Kristen tro är ”kristocentrisk”, det vill säga den har Jesus Kristus i centrum. Det är från honom som kyrkan och alla kristna fått sitt namn; vi kallas kristna. Kristendomen definieras, avgränsas, av Jesus, av hans person, hans liv, hans lära. Han är hela Skriftens kärna, säger Luther, den mest centrala personen. Men också dess stjärna, säger Luther: den som ger ljus och vägledning när vi läser Skriften. ”I honom har hela den gudomliga fullheten tagit sin boning”, läser vi i Kolosserbrevet. Det vill säga, vi behöver inte leta någon annanstans, om vi vill finna och lära känna Gud.