I förra artikeln såg vi att vi kan komma nära Jesus som historisk person via utmärkta historiska källor. Nu ska Jesus få komma nära oss. Vi bör lyssna på vad han säger om sig själv och sitt uppdrag för att se om vi kan förstå honom. Vem tror han att han är?

Nåd och sanning

En av mina favoritbeskrivningar av Jesus är ”Han var full av nåd och sanning” (Joh 1:14). Det låter kanske som Bibelns sätt att uttrycka den typiska åsikten om Jesus: ”en kärleksfull och vis man”. Men Jesus är inte så enkel att beskriva, och han är inte sån att man kan vara neutral eller försiktigt positiv till honom.

Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig

Hans nåd sträcker sig till att söka upp de mest föraktade i samhället, han ”äter och dricker med syndare” (Matt 9:11). Hans sanning ställer högre moraliska krav än vi vågar föreställa oss: ”om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det” (Matt 5:28-29). Hur kan Jesus både vara mer kärleksfull och mer helig än vi kan hantera? Vem tror han att han är?

”Jag, jag, jag…”

En annan märklig grej är att Jesus hela tiden utgår från sig själv. Religiösa lärare förväntades säga ”Bibeln säger…”, men Jesus sa ”Jag säger er” (Matt 5:22). När en ung och framgångsrik man söker vägen till Gud säger Jesus ”följ mig” (Luk 18:22). När sjuka ber om helande ber inte Jesus till Gud för dem, han befaller sjukdomen att lämna dem (Matt 8:3). Han säger åt stormen att vara tyst (Mark 4:39)! Jesus agerar med en auktoritet som får alla att tappa hakan! Han tar sig rätten att ställa moraliska krav och förlåta synder (Mark 5:2). Omgivningens reagerar direkt: Varför säger han så? ”Ingen kan förlåta synder utom Gud.” Ju närmre slutet av sitt liv Jesus kommer, desto mer direkt säger han det ofattbara. ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). Han tillämpar Guds namn på sig själv, det namn var för heligt för att få sägas högt. Hur vågar han? Vem tror han att han är?

Bara tre alternativ

Kan vi fortfarande kalla Jesus för en vanlig människa, bara extra kärleksfull och vis? Nej, knappast inte. Jesus går för långt för att vi ska kunna vara så neutrala. Någon som både indirekt och uttalat gör sig själv till Gud har antingen rätt eller fel. Har han fel, är han inte en vis eller kärleksfull person, han är historiens värsta lögnare eller galen i ordets grövsta betydelse. Men de som levde nära Jesus kunde aldrig se spår av lögn (”full av nåd och sanning”), eller att han själv försökte tjäna på ett bedrägeri. Motivet verkar helt saknas. Inte heller anade man förvirringen hos en människa med vanföreställningar. Under flera år var han en offentlig person, med människor ständigt nära in på livet. Skulle Jesus kunnat dölja för både sin tid och resten av historien vad som annars brukar vara uppenbart?

Den obekväma sanningen är att bara ett alternativ blir kvar. Bara ett alternativ kan göra rättvisa åt den makt hans ord hade över sjukdom och väder. Bara ett alternativ kan förklara vad han säger om sig själv. Om han inte ljuger, om han inte är galen, vad finns kvar? Kan han vara den han säger – Gud själv? Vem tror du att han är?