Ja, visst känner man sig ensam som kristen ibland. I din fråga ser jag två infallsvinklar. De korta svaren är:

1. Det är på sätt och vis alltid ensamt att vara kristen.

2. Vi i Sverige har trängt bort behovet av Gud.

Det ena handlar alltså om mina ensamhetskänslor och det andra om förhållandet i landet Sverige.

1. Jesus säger att om vi vill följa honom innebär det att vi ska ta på oss ett kors (Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig – Matt 16:24). Och också om att vägen till Livet är smal och att det inte är många som går den vägen (… och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den – Matt 7:14). Därför finns det alltid, mer eller mindre, en ensamhetskänsla inom en kristen. Man har andra värderingar i livet, möts av oförstånd och motstånd i förhållande till samhället runt omkring. Bibeln talar om den här utanförkänslan. Den finns där, även om man kan vara många i en församling eller ett land. De som tror på Jesus är oftast i minoritet.

2. Men Sverige då? Det finns många saker som har påverkat vårt land, och som samspelat till att Sverige nu är bland de mest sekulariserade (minst religiösa) länderna i världen. En sak är att vi länge har varit utan krig och att vi är ett av världens rikaste länder. Människorna i Sverige har det tryggt och säkert och vi tycker inte vi behöver någon Gud. Vi köper oss trygghet, glädje och upplevelser som dövar den inre längtan efter något djupare. En annan sak är att de som påverkar och leder landet inte räknar med tron som något bra och viktigt. Den får bara finnas som en privatsak, utan betydelse för samhället. Det kan också delvis bero på att vi kristna inte har varit frimodiga, tydliga och synliga i vår tro, och säkert väldigt mycket mer.

Men vi ska inte glömma det Jesus sa: Var vid gott mod. Jag har övervunnit världen! Joh 16:33b

Du kan också läsa mer om detta ämnet i Joh 15-17, t.ex. Joh 15:18-22

Bodil Månsson, Ängelholm