Bibeln berättar kort att djävulen är en fallen ängel, se Jes 14:12 och Luk 10:18 Eftersom han skapades till en ängel är han en andevarelse med fri vilja. Denna fria vilja använde han, tillsammans med många av änglarna, till att sätta sig upp emot Gud själv och därför fanns det inte längre någon plats för dem i himlen. Men hur är det möjligt – det är ju den fråga vi har fått denna gång.

Vi kan inte med säkerhet veta särskilt mycket om hur detta var möjligt, av den enkla anledningen att Bibeln i stort är sett tyst om detta. Det tillhör alltså det som ibland kallas för det fördolda, det som förblir en hemlighet för människan. Vi vet långt ifrån allt om Gud men det vi vet, det Gud har valt att berätta för oss, det räcker för att vi ska bli frälsta. Och det är ju det som är målet för vår tro, själens frälsning! (1 Petr 1:9)

Visst är det märkligt att få möjligheten att se Gud på nära håll och ändå göra uppror emot honom. Samtidigt är det något som återkommer bland Bibelns människor. Tänk till exempel på Israels folk som var med om gigantiska underverk och ändå vände Gud ryggen, flera gånger! Tänk också på de människor som levde samtidigt med Jesus. Nya Testamentet berättar att han botade alla som kom till honom, han till och med uppväckte döda, ändå var det många som vände honom ryggen. Det är så det kan bli om man har stängt sitt hjärta för Gud och hans närvaro. Då är det som att det inte spelar någon roll hur mycket man får se av Guds härlighet. Detta blir en allvarlig påminnelse för oss som lever idag – det viktigaste är att vi har vårt hjärta öppet mot Gud.

Det finns ett bibelord som jag tror kan hjälpa oss att förstå lite mer av djävulens fall i den himmelska världen. Det är Ords 16:18 – ”Högmod går före fall”. Högmodet innebär att jag upphöjer mig själv och mina begär till något högre och viktigare än Gud själv. Den är i sig själv ett brott mot det första budet: ”Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig”. Högmodet är därför oftast det som ligger till grund för att vi bryter mot Guds vilja.

Motsatsen till högmod är ödmjukhet och det talar Bibeln mycket om. Ödmjukhet är det mest grundläggande att sträva efter som kristen. Jesus är vår förebild, han var ödmjuk och gick Guds väg ända fram till korset då han dog för oss. Jesus har burit vårt högmod och vår synd på sig och därför finns det alltid förlåtelse när vi kommer till honom. När han ger av sin förlåtelse ger han också ny kraft att leva i ödmjukhet. Då blir vi rustade att stå emot synden och djävulen.

Foto: Philippe Ramakers
Martin Jonsson
Präst i Varberg. Svarade på läsarnas frågor i "Frågar du så svarar vi" mellan 2007 och 2016.
DELA
Föregående artikelNovember = läsa
Nästa artikelKonstiga ord: Helgelse