Följande fråga fick vi till Insidan och ”Frågar du så svarar vi” av en anonym avsändare. Det är en väldigt knepig fråga om den handlar om just äktenskapet. Vår rekommendation är att frågor av den här typen, i alla fall om de utgår från en personlig erfarenhet, bör hanteras i personlig själavård. Men vi vill ändå skicka med några korta tankar här på insidan.net.

Frågan:
Jag undrar hur man kan leva i Guds ”vilja” eller ”kallelse” för ens liv när man tidigare tagit ett beslut som man inte tror var Guds vilja? Till exempel att gifta sig, antingen med någon som inte är troende, eller att man tog ett förhastat beslut som skapat mycket tårar.
Jag vet att Gud förlåter och kan upprätta och man kan gå vidare, men just i fråga om äktenskap kan man inte riktigt gå vidare, eftersom det ska vara för alltid. Hur kan man få tro för att vara i Guds vilja när man är ”låst” i något som man inte tror va Hans vilja?

Svar:
Det här är en väldigt knepig fråga. För det första är det läromässigt inte helt självklart vad som bör bli slutsatsen. Men framför allt själavårdsmässigt är det omöjligt att ge ett svar som rekommendation enbart utifrån denna fråga. Är frågan ställd utifrån en personlig erfarenhet kan jag förstå att den rymmer mycket kamp, grubbleriet och tårar. I varje berättelse finns så mycket som inte kommer fram i en enkel fråga, och därför är det omöjligt att komma med ett svar eller vägledning i detta forum.

Några grundläggande tankar vill jag ändå dela.

Den första och grundläggande tanken tycker jag är att man får försöka vila i att det beslut som beseglats med äktenskapens löften faktiskt är det som också är Guds vilja. Även om det inte alls blev som man tänkt sig, även om det innebär kamp och tårar – så kan Gud ha en tanke och en väg framåt mitt i detta. Gud kan i sin allmakt leda oss på sätt som vi inte alls förstår. Ingen del av livet är på grund av synden riktigt som den var tänkt att vara, men Gud har ändå en vilja med det ofullkomliga. Och det som vi tror är vår vilja och vårt beslut, som vi inte alls blandat in Gud i, kan vi i efterhand inse att Gud faktiskt hade en tanke med och ledde oss till. Ett äktenskap är ju dessutom svårt att se som något ”upproriskt” som Gud inte alls fått vara med i. Han har ju verkligen varit inblandad, vi tror att han förenar de äkta makarna och ger dem sin välsignelse, om man valt att gifta sig enligt kyrkans ordning.

Man kan också påminna sig om att Gud dessutom har förmågan att göra våra misstag och synder till delar i sin plan. Alltså, även om man tänker att ett äktenskap skulle ha skett mot Guds vilja, så kan Gud vända det till något gott. Tänk till exempel på Jona som i sitt uppror mot Gud tar båten mot Tarsis. Händelserna på båten, som ju sker helt på grund av Jonas synd, leder faktiskt till att sjömännen där börjar tro på Gud. Gud är större än vad vi ser och har helt andra perspektiv.

Just på den plats där vi är, oavsett hur vi hamnat där, vill han vara med och har en vilja utifrån den.

Just på den plats där vi är, oavsett hur vi hamnat där, vill han vara med och har en vilja utifrån den (alltså inte bara en vilja om var vi borde vara). Och Guds grundläggande syn på äktenskapet är att det som ”Gud har fogat samman skall människans inte skilja åt”. Därför kan man utgå från att Gud vill även detta äktenskapet, och be om hjälp att tro på det och om kärlek och uthållighet som kan få äktenskapet att bli mer så som Gud har tänkt. Här tror jag att andaktslivet, men framför allt gudstjänsten och en levande församling är jätteviktiga. Så som det alltid är när det gäller att växa i tro, kärlek, uthållighet och förståelse av Guds vilja.

Den andra aspekten som också måste lyftas upp är ju att vi lever i en trasig och syndig tillvaro. Saker och ting, och inte heller vi själva, är så som vi är tänkta att vara. I syndens värld är det inte alltid så enkelt att man kan säga att det i alla lägen är det rätta att leva kvar i ett äktenskap som inte verkar ha förutsättningarna att ens fungera hjälpligt. Efter ärliga och långvariga försök att lösa knutarna, med hjälp utifrån, utan godtagbara resultat så kanske det i vissa fall kan vara mindre fel att bryta upp. Jesus pratar om detta: ”Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.” (Matt 19:8) Det låter kanske anklagande, men vi har alla hårda och trasiga hjärtan. Om man befinner sig i en svår situation i sitt äktenskap, tror jag verkligen att man behöver prata med en präst eller pastor eller annan kristen själavårdare för att få hjälp att förstå vad som är Guds väg framåt. Och detta är klokt även om man bara är i en situation där man funderar på frågan mer generellt, hur man ska hantera och hitta glädje i det som är jobbigt i livet.

Vi på Insidan vill därför rekommendera dig som brottas med denna fråga att ta kontakt med en präst eller pastor eller annan kristen själavårdare, som du har förtroende för. Insidans teologiskt ansvarige, Fredrik Carlsson (fredrik.carlsson@svenskakyrkan.se), arbetar som präst i Svenska Kyrkan och har därmed total tystnadsplikt, och ställer gärna upp. Ta gärna kontakt med honom. Eller ta kontakt med mig eller någon annan av oss på Insidan om du vill ha fler tips på namn att vända sig till. Gud välsignelse dig!