När Gud hade skapat världen står det i 1 Mos 1:31 att allt han hade gjort var mycket gott. Det betyder, som det står i frågan ovan, att världen var perfekt. Det fanns ingen ondska över huvud taget i skapelsen. När syndafallet ägde rum skadades hela världen i grunden. Bibeln uttrycker det som att skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen (Rom 8:20). Det betyder att allt som finns till i vår tillvaro på något sätt är märkt av syndens och mörkrets makt.

Man kan jämföra det med ett cykelhjul som rullar jämnt och fint från början, men sedan kör man på en stor sten. Hjulet blir skevt och vint, men det rullar fortfarande och man kan cykla med det. Världen har blivit skev och rullar inte lika bra, men livet på vår planet rullar ändå på.

Det står till och med att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas (Rom 8:22). På ett sätt är alltså allt som kommit efter syndafallet påverkat av att världen inte är som det var tänkt att den skulle vara.

Men det betyder inte att allt som skapats efter syndafallet är fullt av synd och mörker. Tvärtom är varje människa som föds skapad till Guds avbild. Gud uppenbarar sig, på ett fördolt sätt, i sin underbara skapelse. I varje människa finns det guld som Gud har lagt ned, alltså något fantastiskt och underbart som gör oss unika.

Världen är bortvänd från Gud, alla människor har syndat och gått miste om Guds härlighet. Men det finns alltså spår av Guds goda skaparkraft i vår värld, än i dag. Jesus talar om Guds skönhet när han talar om ängens liljor: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem (Matt 6:29).

Vid tidens slut, när Jesus ska komma tillbaka, talar Bibeln om hur hela skapelsen ska upprättas. Lammen och lejonen ska beta tillsammans. Döda havet ska fyllas av sött vatten och få liv, och så vidare. Då kommer allting åter bli perfekt, så som det var innan syndafallet. Fast ännu bättre, för då är Jesus världens konung och det är omkring honom vi ska samlas. Det kommer att bli bra!

Martin Jonsson