Hej!
Det första som slår mig när jag läser din fråga är; Tänk att jag får lov att be och ha en direktkontakt med Gud själv! Det är så obegripligt stort så vi kan inte förstå det fullt ut. Men vi kan, genom att läsa Bibeln, förstå att bönen är något mycket centralt, både i Gamla och Nya testamentet. Genom hela historien ser vi att Guds folk är ett bedjande folk.
Om vi ser till våra helt mänskliga relationer, så är samtalet själva livsnerven. När vi inte pratar med varandra längre, så dör sakta men säkert vår relation också ut och vi får allt svårare att förstå och känna in den andra personen. På liknande sätt är även samtalet med Gud (bönen) viktigt för att hålla den relationen levande och för att vi ska kunna förstå och låta oss ledas och formas av honom, som älskar oss och som bara vill oss gott.
Det finns så många härliga löften som är kopplade till just bönen i Bibeln. Ett favoritställe för mig är Fil 4:6-7 där det står: ”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” Hur kan vi då låta bli att be?
Ett annat svar på din fråga är att Gud vill att vi ska be. I Thess 5:16-18 står det att vi ska ”be oavbrutet och tacka Gud i livets alla förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.” I Bibeln läser vi också om att bönen var viktig även för Jesus och om vi ska följa hans exempel ( What Would Jesus Do), så ska vi be.
