Vi människor har ofta väldigt svårt att låta
Gud ta hand om våra liv helt och hållet. Att han klarar av att ta hand om våra synder
och misslyckanden kan vi kanske tro, men då det gäller hälsa, pengar, jobb, kärlek,
studieresultat och sånt, vill vi gärna vara med och bestämma. Det är svårt att lämna
över allt till Gud helt och hållet.
Kanske tänker vi inte så mycket på det när allt i livet
fungerar, när vi är nöjda och lyckliga. Men så fort något går emot oss blir vi
besvikna på Gud för att han inte tar hand om oss. 
Nu vill jag ändå påstå att Gud håller att lita på vad som än
händer. Läs i Ps 139 så får Du veta att Gud verkligen vet var han har Dig. Både
tryggt och ibland lite skrämmande att veta! Han ändras inte med tiden som vi. Han är
densamme idag som igår, densamme som han alltid varit och kommer att vara (Hebr 13:8).
Jag tror till och med att det är i motgångarna vi möter, som han tar hand om oss på
ett särskilt sätt.
När vi håller på att binda oss fast vid Guds goda gåvor
istället för vid honom själv, då måste han ta itu med oss. Och det kan göra ont. Gud
ser ju nämligen inte våra liv i samma perspektiv som vi. Hans mål är inte att vi
ständigt ska vara lyckliga. Han vill istället att vi ska hålla oss nära honom,
ingenting skall få hindra vår relation till honom. Därför blir han ibland tvungen att
möblera om bland det som vi sätter främst här i livet. Det gör han inte för att
retas, utan för att han helt enkelt vet bäst. När man kommit igenom eländet har man
fått ännu ett bevis på att Gud har förmågan att leda allt till det bästa.
"Även om vi är trolösa är han trofast, ty han kan inte förneka sig själv"
(2 Tim 2:13). "Hans namn är Herren, fröjdas inför honom, de faderlösas fader och
änkors försvarare, Gud i sin heliga boning, en Gud som hjälper de ensamma till ett hem,
och som för de fångna ut till lycka. Endast de motsträviga måste bo i öknen" (Ps
68:5–7).
Gud överger oss inte utan arbetar hela tiden med att forma oss så
som han tänkt med oss från början. Ibland går det snett eftersom vi har fått en egen
fri vilja, och då får Gud börja om igen. Läs Jeremias liknelse om krukmakaren i Jer
18:1–6.
Nästa gång Du stöter på en motgång så tänk att det ur Guds
perspektiv är en spännande möjlighet till ett rikare liv med honom. Han vill visa dig
något nytt.
Nunnan Maria i "Sound of Music" fick lära sig något
viktigt av sin abedissa: "När Gud stänger en dörr öppnar han samtidigt ett
fönster!"
"Som leret är i krukmakarens hand, så är också ni i min
hand, ni av Israels hus" Jer 18:6.
Tobias Persson
|
"Stå upp och gå ned till krukmakarens hus. Där vill jag låta dig
höra mina ord."
Då gick jag ned till krukmakarnes hus och fann honom upptagen med arbete på
drejskivan. Och när kärlet som krukmakaren höll på att göra av leret misslyckades i
hans hand, började han om igen, och gjorde av det ett annar kärl så, som han ville ha
det gjort.
(– – –)
"Som leret är i krukmakarens hand, så är
också ni i min hand."
Jer 18:1–4, 6
|
