Sommaren – tid för andlig
fördjupning?
Det är sommar. Tid att kasta skolväskan i garderoben,
kollegieblocket längst ned i skrivbordslådan och vänta med att köpa 0,5-stift till
någon gång vid augustis avlägsna horisont. Du slänger dig belåtet på sängen och
lägger dig tillrätta. Solljuset silar in genom gardinen och träffar din dammiga
bokhylla och… din Bibel!
Tid och längtan efter heligt möte
Sommardagarna har en tendens att avlösa varandra
omärkligt. Du håller inte så noga reda på om det är tisdag eller fredag, helg eller
vardag. Badet, kompisarna, glassarna och den heta asfalten finns ju där dag efter dag.
Det är bara ibland som du kastar en skuldmedveten blick på din bokhylla och Bibeln. Ja,
när finns egentligen tid för att ha andakt? På morgonen är du för trött, på dagen
för upptagen och på kvällen blir det bara inte av.
Men… är tiden verkligen det som är hindret för att slå dig
till ro en stund med Gud? Tid är ju ofta just det du har gott om när det är sommar och
ledigt. Kanske gäller saken snarare hur du prioriterar?
Låt oss se på hur Gud prioriterar andakten. Kan Han tänka sig
att ta sommarlov från närkontakt med dig?
Närkontakten som präglar
Översteprästerna i Israel under Gamla Testamentets tid bar
underst i sin klädnad en dräkt i enkelt linnetyg. Det kan du läsa om i 2 Mos 28. Den
kostbara dräkten prästen bar utanpå symboliserade bland annat Guds vilja med och
omsorgen om Israels barn, Guds folk. Men under allt detta, närmast huden, bar prästerna
det vita linnet som var en bild för närkontakten med Gud.
Under allt du har kring dig i din vardag, det din skola
eller ditt yrke kräver, ja under hela din livskallelse, tycks Gud prioritera
närkontakten med människans innersta.
Jag tycker förresten att detta verkar stämma med vad vi ofta
läser om missionärer som lever i avlägsna länder och i yttre fattigdom. Den personliga
gudsrelationen är kraften för att orka.
Andakten – som en vissen blomma
Jodå, visst är andakten viktig, det har du nog hört innan du
läste det här. Men… suck. Det blir ju aldrig av! Det är lätt att missuppfatta
Guds önskan om daglig kontakt med oss. Det man gör regelbundet och som man dessutom vet
att man borde göra, kan ofta kännas som en tråkig plikt. Och plikter är ju det du
minst av allt vill ha nu när det är sommar!
Jag tror till och med att prestige kan komma in i bilden. Andakten
blir till en motprestation jag ger till en god Gud. När syndaförlåtelsen tilldelas mig
i gudstjänsten, känner jag att Gud nog inte kan förlåta mina synder eftersom jag
själv inte är nöjd med vad jag presterat. Jag vill vara säker på mig själv som en
duktig kristen med ett regelbundet andaktsliv för att kunna ge Gud mina synder.
Och vågar jag överhuvudtaget be Gud om hjälp när jag alltid
glömmer att tacka? Kanske de gånger jag tar till en krisbön är enda gången jag kommer
att tänka på att be till Gud. Blir Han inte trött på mig?
Som när något levande torkar ut, står andakten kvar som en
vissen blomma. Den prasslar och faller i smulor när jag försöker ta tag i den. Var tog
livet vägen? Glömde jag att vattna?
Ett liv som lär oss lyhördhet för Gud
Det är viktigt att tänka om. Ofta! Mitt andaktsliv är inte ett
pliktuppfyllande, inte en motprestation – utan just ett liv. Och som väl är, är
tron större än en vissen blomma. Gud, livgivaren, önskar att få närkontakt med dig,
gång på gång.
Ibland kan man höra folk berätta om att de upplever saker med
Gud. Jag kan då undra över i hur stor grad dessa upplevelser har samband med hur aktivt
personens andaktsliv är. Det låter inte helt likt Gud att belöna andaktsliv med
upplevelser. Men å andra sidan kan det ju också vara en naturlig följd – Gud
svarar när människor ber med att visa mer av sig själv. Eller kanske upplevelserna har
sin grund i att man då blivit mer lyhörd för Hans under och fått mer konkreta
förväntningar på Honom?
En sak som i alla fall är säker är att Gud verkligen önskar
daglig kontakt med oss. Borde vi inte då också ge det hög prioritet i våra liv, även
då det är sommar?
En sommar med många gudsmöten
Nu när det är sommar, brukar man ges gyllene möjligheter att få
påfyllning till det andliga livet. Det finns ungdomskonferenser, kristna campingläger,
retreater och sommarmöten. Grip chanserna! Ofta kan "gamla nyheter" få nytt
liv då man hör dem med nya ord eller ur en ny vinkling.
Kanske har du, liksom jag, känt någon gång att ett läger kan
bli till en vitaminspruta som efter lägrets slut bara stannar av. Det som kändes viktigt
ett tag glömdes visst bort. Men då vill jag igen påminna om vikten av att ha något
eget att vårda under lägrets gång. En linnedräkt närmast kroppen, en egen relation
till Gud. På den kan du applicera det du hör och tar till dig. Även om du senare skulle
glömma bort det du hört, har du relationen till Gud kvar i ditt hjärta.
Sommartips
Får man komma med några konkreta tips som kan
underlätta din andakt som slutkläm? Jag förbehåller mig rätten att ge dig några:
• Gör något enkelt tillsammans i gänget: En liten
bönegrupp en sommarkväll i veckan?
• Skriv en egen "Käre Gud"- dag-bok
• Utmana dig själv och gör något du aldrig vågat förut.
Bli med i ett evangelisationsteam eller ledare på ett barnläger
• Köp en god strandbok
Sommaren är härlig, befriande och varm. Släpp loss i sommar och
våga komma nära Honom som vill ha närkontakt med dig! Och, jag lovar, då behöver du
inte vara rädd för den nya höstens antågande.
Pernilla Johansson
Arbetsterapeut, Stockholm
