Om Jesus inte har uppstått kan du genast sluta läsa den här tidningen! Då finns det ingen kristendom! Allt är tom inbillning; Jesus dog i onödan, alla kristna i alla tider är grundlurade och det finns ingen förlåtelse och alltså ingen väg till Gud. Då har ondskan fått sista ordet och döden är det absoluta slutet.

Många har försökt förklara bort uppståndelsen:

– Jesu fiender stal kroppen för att ha den i säkert förvar!

Då skulle de nog gärna visat upp den sedan för att hejda ryktena om hans uppståndelse!

– Lärjungarna stal kroppen!

Hur kom de åt den bevakade kroppen? Skulle de hållit fast vid berättelsen om uppståndelsen, trots att den ledde till deras död, om de visste att den var en lögn?

– Jesus var inte riktigt död!

Jesus skulle i så fall först överlevt en korsfästelse och sedan efter nästan två dygn i graven utan mat och vatten tagit sig ur bindlarna och baxat undan den stora stenen!

Både soldaterna och Pilatus förvissade sig om att han var död. Jesus vänner skulle inte heller lindat och begravt honom om de inte vore säkra på det.

Bibeln nämner också att hundratals vittnen sett Jesus uppstånden. När Bibeln skrevs levde de fortfarande och uppgifterna gick att kontrollera. Paulus berättar i 1 Korintierbrevet 15:12–21 mer om konsekvenserna av om Jesus inte skulle ha uppstått.

I slutet av varje evangelium kan du hitta texterna om Jesus uppståndelse.

"Han är sannerligen uppstånden" svarar vi och från påskljuset tänds ljus i hela kyrkan. Vi håller i små kristusljus och de får också del av elden från det stora ljuset. Det är påsknattsmässa; stilla, fint och tänkvärt. Samtidigt är det långt från den första påskdagen med förtvivlad gråt, andfådda lärjungar som kikade in i graven, undran, oro och därefter en frambubblande glädje. Jesu uppståndelse ledde till stor uppståndelse! Det kan vara svårare för oss nu att förstå uppståndelsens stora betydelse.

Avgörande ingripande

Uppståndelsen var ett ingripande av Gud som ändrade hela tillvaron. Det blev början på en ny tid med nya förutsättningar för det mänskliga livet, förutsättningar som måste bli våra för att de inte ska vara bortkastade. "Jesu uppståndelse är dig till ingen nytta om han inte får uppstå även i dig."

Ombytta roller

För att uppstå måste man först dö. Det är egentligen ganska självklart, men inte så lätt när det handlar om oss själva. Som små sa vi "Jag kan själv!" och den tanken finns kvar än. Jag vill bestämma själv, klara mig själv och har svårt att acceptera att jag inte skulle räcka till fast jag anstränger mig. Det i oss som anstränger sig och kämpar måste ge upp, ja det som vill visa Gud att jag är duktig måste till och med dö. Men vem vill dö!? Vem vill frivilligt låta någon annan ta befälet över ens liv? Paulus beskriver det så, att "nu lever inte mer jag. Det är Kristus som lever i mig" (Gal 2:20).

När Jesus uppstod blev det en stor jordbävning. Jordbävning är en bra bild, den är stark, kastar omkring saker och ställer till med oreda. När synder som man gärna vill behålla krossas och när rangordningen med mig själv överst och Gud underst blir helt uppochnedvänd, då blir det jordbävning inuti. Det behövs en nyordning när den levande Jesus ska beredas plats inuti oss, när han ska bli större och vi mindre. Det kristna livet blir en pågående omordning eftersom vi lätt glömmer bort oss och plötsligt är tillbaks vid startpunkten; "jag kan själv!"

Döden – inte slutet

När Jesus uppstod kom hoppet tillbaka. När han dog på fredagen sänkte sig mörker över jorden. Då han greps i Getsemane sa han "nu råder mörkrets makt". Om han förblivit död hade vår värld verkligen varit en mörk värld där djävulen vunnit. Vår stora lycka är att det inte slutar så, det slutar inte med ondska, mörker och hopplöshet. Efter långfredagen kommer en påskdag då Gud visar att han är starkast, att han godkänner Jesus som ett offer i vårt ställe och att han inte har lämnat oss i sticket.

"Efter långfredagen kommer en påskdag", visst är det fantastiskt! Ibland säger vi så när någon har det svårt och vi försöker hjälpa. Dessvärre kan påskdagens gryning dröja. En del människor får inte uppleva den i detta livet, de lider av smärta, orättvisa, sorg, brist på kärlek. I de fallen har den kristna tron en stor styrka, nämligen Jesu uppståndelse! Jesu uppståndelse är tröstande. Han är den förste som gått från döden till livet, nu ska andra få följa efter. Döden är inte längre slutet. Döden kan inte behålla den i vilken dödens besegrare lever!

Tanken på himlen ska inte fungera som en flykt, som gör att vi ser ner på livet här på jorden. Men vi ska inte heller glömma bort den. I Bibeln kan man se, att för de kristna fungerade Jesu uppståndelse och himlen som uppmuntran och tröst.

Delaktiga i uppståndelsen

När Jesus uppstod uppenbarade han sig för lärjungarna och visade sig levande för dem.

Vi som genom tron har blivit delaktiga i uppståndelsen ska också vara levande. Vi ska vara hans livs levande kropp i världen. Vi har oftast inte svårt att skilja på om någon är levande eller död. Varför? Vad utmärker en levande kropp? En levande kroppsdel är inte kall och inaktiv, den används, den får värme och näring. Olika kroppsdelar gör olika saker, samtidigt som de arbetar tillsammans med det som är hela kroppens uppgift eller mål just då. Livet syns genom gärningar.

Vad betyder det om det handlar om oss istället för vanliga fingrar och öron? Den som är kristen är en kroppsdel och vår kristna gemenskap är Jesus kropp. Hur är vi, eller blir vi, en levande kropp?

En levande kropp

När Jesus hade uppstått vandrade han tillsammans med några lärjungar på vägen till Emmaus. De hade svårt att tänka sig att Jesus själv skulle kunna gå tillsammans med dem. Det kan vara svårt för oss också att tro att Jesus finns där precis bredvid. Efter uppståndelsen och himmelsfärden är han inte bunden av tid och plats utan kan vara hos oss alla. Vår tro ger oss inte bara en vis mans kloka ord att ta med oss utan vi har en levande medvandrare. Att vara tillsammans med Jesus påverkade Emmauslärjungarna och de försökte beskriva vad som hände. I deras innersta skedde en förändring, de säger att deras hjärtan blev brinnande. Skrifterna (så kallades de delar av Bibeln som de hade då), som de tidigare inte riktigt hade förstått, öppnade sig och de såg plötsligt både det som stod där och världen runt omkring sig klarare.

Jesus går med oss

När Jesus hade uppstått mötte han Tomas som hade svårt att tro att Jesus levde. Tomas var väl medveten om att Jesus hade dött, nu fick han bevis för att han även var uppstånden. Tomas kallar Jesus "min Herre och min Gud". Det kunde han göra eftersom han visste att Jesus var Gud själv, som en gång fötts som ett litet barn. Guds människoblivande, döden på korset och uppståndelsen, allt detta hörde ihop i Jesus när Tomas såg honom framför sig. Inget av det går att plocka bort. Olika kyrkor betonar dessa tre viktiga saker olika mycket, men alla tre måste finnas med i kristen undervisning och kristet liv. Plockar man bort en del så är det inte samme Jesus, då kan han inte längre rädda oss människor!

Söndag – uppståndelsens dag

När du har läst det här har du förhoppningsvis fått någon ny insikt om uppståndelsen eller gjort någon återupptäckt. Att Jesu uppståndelse inte bara är aktuell vid påsk inser du säkert. Vi påverkas påtagligt av den varje vecka när vi firar gudstjänst. Att Jesus uppstod på en söndag var anledningen till att de kristna började fira gudstjänst på söndagen istället för på lördagen som judarna tidigare gjort.

Även vid dop påminns vi tydligt om uppståndelsen. Ljuset som jag såg tändas på påsknattsmässan fungerar fram till nästa påsk som dopljus. Alla barn som döps får sitt eget dopljus tänt på uppståndelsens ljus. Ett ljus lyser upp och ger värme. Barnet har fått del av Jesus "segerrika död och uppståndelse". Det är en gåva att vara rädd om! Uppståndelsen, liksom dopljuset, kan sprida värme, ljus och hopp. Det behöver vår värld så väl!

"Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er." Romarbrevet 8:11.

Johanna Skoglund Nyholm
Fil Kand, Göteborg