När jag var liten, kanske i 5–8-årsåldern, så hade jag väldigt mycket mardrömmar som skrämde mig på nätterna. Jag tyckte verkligen detta var jobbigt och pratade mycket med mamma och pappa om detta. Vi bad nästan varje kväll: ”Gud, vi ber att Simon inte ska ha några mardrömmar i natt.” Jag kände att det hjälpte att be men mardrömmarna fanns ändå där och jag var ofta ledsen och oroad över detta. När jag en natt vaknade upp av en mardröm så gjorde jag som jag brukade göra. Jag sprang raka vägen in i mammas och pappas rum och la mig för att sova vidare. När jag kommer in i rummet så kollar jag upp i taket och ser att där är ett starkt ljus och en slags form som liknar en ängel. Jag stannar upp någon sekund och förstår inte vad som händer. Men snabbt lägger jag mig hos mamma och pappa och bara känner ett totalt lugn i kroppen. Jag kände väldigt starkt att detta var Guds ängel som vakade över mig när jag kom in i rummet och som faktiskt visade mig att Gud fanns där för mig när jag var rädd. Denna händelsen har jag burit med mig hela livet och tänker ofta tillbaka på den och påminns då om att Gud alltid är med oss vad vi än känner och är med om.
