Det var en ny termin och en ny tanke hade börjat växa fram hos mig: ”Det vore kanske kul och bra att ha en bönegrupp?”.
En grupp bestående av några få personer som träffas någon gång i veckan, läser Bibeln och ber ihop. Ja, det låter bra. Jag funderade på hur jag skulle kunna få en bönegrupp och bad Gud om hjälp under en eller två veckors tid. Då fick jag idén att fråga en gammal kompis ifall hon kanske kände till någon grupp som jag kunde vara med i.
När jag vågade fråga svarade vännen att hon faktiskt skulle på första träffen av en alldeles nystartad bönegrupp samma kväll!
Nästkommande söndag träffade jag kompisen i kyrkan och bad Gud om mod att våga fråga, samt bad bönen jag bett ett tag: att jag skulle få en bönegrupp. När jag vågade fråga svarade vännen att hon faktiskt skulle på första träffen av en alldeles nystartad bönegrupp samma kväll, och att jag gärna fick följa med! Sedan dess har bönegruppen varit en viktig plats för mig och min tro, inte minst under pandemin då det ofta varit veckans enda kristna samling på plats. Jag är tacksam att Gud gav mig den.
