Det var en måndag då jag kände mig tom och upplevde att Gud var långt borta. Jag ringde en av mina bästa vänner men medan jag höll på att berätta hur jag hade det bröts plötsligt samtalet. 

När hon ringde upp berättade hon att hon tydligt hade fått en tanke: ”Jag måste be för Mia.” Ett ord kom till henne: grön. När hon sa det här till mig kändes det som ett antiklimax. Jag stod vid frysdisken och höll ett paket broccoli. Vad vill Gud säga? Ät mer grönsaker? Vad ska jag svara på det? Men det tog inte slut där. Min vän berättade att hon har en grön överstrykningspenna hon bara använt en enda gång i sin bibel. Hon såg då färgen på ett tomt uppslag, i hennes annars fullklottrade bibel, där en vers var markerad. Ps 22:2 – Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Min kompis fortsatte: “Till och med Jesus har känt den här känslan, känslan av att allt är mörkt och att det inte finns något hopp, men det var precis innan han vann över döden. Jag tror att Gud vill säga till dig att du är precis på kanten nu, om du bara orkar hålla ut kommer det bli som när Jesus segrade.” Jag fick känna att Gud inte övergett mig. Gud vet hur jag känner och han är nära genom allt.

Foto: Fausto Sandoval, Unsplash
Mia Axelsson
Knislinge
DELA
Föregående artikelFrågor tar vi på vägen 
Nästa artikelKlimatkrisen